Årets Värmlandsförfattare heter Maja Hjertzell

Tillsammans med illustratören Joanna Hellgren mottog hon i år Nils Holgersson-plaketten för samma bok.

Maja har alltid läst mycket. Att hon fortsatte och blev författare säger hon beror på uppmuntran.

– Om någon säger att du är duktig på att skriva så är det är det större chans att det är den vägen man fortsätter på.

Hon tänker framför allt på gymnasieläraren som tog diktskrivarna på allvar, på kursen Kreativt skrivande på universitetet i Umeå och när hon vann en novelltävling som tidningen Fönstret hade. 2001 deltog hon i en barnbokstävling som Rabén & Sjögren utlyste. Den vann hon inte men förlaget antog hennes manus och den första boken skapades.

– Anledningen till att jag skriver är också att jag tycker vansinnigt mycket om att formulera mig i text, att hålla på med stil och ordval och ton.

Frågorna och känslorna styr

Hennes författarskap börjar med en känsla, en fråga, eller något som är svårt att förhålla sig till. Det är där berättelserna tar form och hon säger att resultatet blir realistiska samtidsskildringar.

– Det är frågorna och känslorna som styr och hittills har det varit teman som passar barn och unga. Innehållet är frågor som jag grubblar över, jag söker efter förhållningssätt till sådant som har med relationer, samhällsproblem och existentiella frågor att göra – ja frågor om det obegripliga livet.

Skrivandet blir ett sätt att tänka och försöka formulera de där frågorna.

– Det har ibland handlat om hur man ska kunna veta vad man känner och vill, hur man ska kunna och våga uttrycka det högt. Ibland är det en karaktär som jag hittar som gör att jag vill skriva. I senaste boken började jag fundera över ironi och det ledde mig till berättelsen.

En av de första böckerna tog avstamp i blyghet – ett ämne som utmanade henne. Andra exempel är “Hur är det att leva i ett samhälle där den sociala kontrollen är stark, där alla vet allt om alla? Och hur påverkar det en ung människa att växa upp i en familj som inte tillhör eller beter sig som medelklass”. Ska jag stanna kvar i småstaden för att jag vill – eller ska jag flytta för att normen säger att jag bör göra det.

Som gymnasiebibliotekarie har hon kommit nära unga människor och deras funderingar och en del impulser som exempelvis kroppsspråk och uttryckssätt har hon tagit med sig till sina berättelser.

Hur hinner du skriva?

– Jag har varit tjänstledig periodvis tack vare stipendier från Sveriges författarfond. Hade ett frihalvår när den möljigheten gavs och annars är det på helger och semestrar.

Från Arvika till Stockholm

I våras flyttade Maja Hjertzell från Arvika där hon bott och verkat som gymnasiebibliotekarie i 20 år. Flytten gick till Stockholm och hon jobbar nu på en biblioteksfilial i Täby.

Nyfikenheten på att få mer av Stockholm har växt fram, inte minst när hon de senaste åren haft uppdrag från Sveriges författarfond och besökt huvudstaden regelbundet. Förr eller senare hade nog flytten blivit av. När tjänsten på gymnasiet drogs ner till 75 procent så hjälpte det till att ta ett stort beslut.

Under 20 år så har hon hunnit bli väldigt mycket värmlänning och stugan i Gunnarskog utanför Arvika förbli en viktig plats att återkomma till. Platsen upptäckes för länge sedan av Majas mormorsmor och släkten har fortsatt att trivas där.

En ny fin uppmuntran

Priset betyder oerhört mycket för henne. Vi är åter där vi började - en ny värdefull uppmuntran som ger motivation att fortsätta berätta och som stärker i stunder av tvivel på den egna förmågan. Och så är det där med känslorna för Värmland.

– För mig betyder det också att jag har blivit godkänd som värmlänning. Jag har blivit insläppt och jag blir rörd när jag tänker på det.