Sårbarhetsanalys av det värmländska näringslivet 2025

Näringslivets sammansättning har spelat en avgörande roll för hur regioner har hanterat de senaste decenniernas kriser. I Värmland såg vi exempelvis en kraftig nedgång i antalet förvärvsarbetare under 90-talskrisen, till stor del på grund av länets starka beroende av tung industri. Denna näringsstruktur dominerade länge och har fortfarande en betydande roll i regionens ekonomi. Även efter finanskrisen 2008–2009 tog återhämtningen längre tid i Värmland än i andra län. Detta berodde bland annat på en lägre branschbredd, medan exempelvis Stockholm kunde dra nytta av en bredare bas med fokus på tjänstesektorn. Under senare år har höga toppar av arbetslöshet noterats under Coronakrisen, och 2024 dels på grund av störningar i hela Europas ekonomi som berott på en kombination av hög inflation och det pågående kriget i Ukraina sedan Rysslands invasion.

Begreppet sårbarhet har ingen entydig definition utan rymmer många aspekter. Det kan handla om klimatrelaterad sårbarhet, där Värmland tillsammans med Västra Götaland har störst andel verksamheter med risk att drabbas av jordskred bland Sveriges regioner [fotnot 1]. Under pandemin 2019–2020 utmanades bilden av nationsgränser som artificiella och oproblematiska, särskilt för Värmland som drabbades hårt när gränshandeln med Norge tillfälligt stängdes. På senare år har det blivit tydligt att el och energi också är en avgörande sårbarhetsfaktor. Brist på el och energi hindrar nyetableringar och försvårar näringslivets gröna omställning, som är en viktig drivkraft för nya jobb och ökad konkurrenskraft. Även cybersäkerhet och den snabba utvecklingen av artificiell intelligens (AI) bidrar till ökad sårbarhet i näringslivet. AI kan både öppna nya möjligheter och samtidigt utgöra ett hot mot befintliga verksamheter, särskilt när flera verksamheter binds samman av få system med stort inflytande av enskilda aktörer i en marknad som är ny och inte reglerad.

Förmågan att ställa om i kristider ställer höga krav på kritisk infrastruktur. Detta har blivit mer aktuellt för Sverige sedan vi gick med i NATO 2024, vilket har ökat medvetenheten om beredskap och säkerhet. Strategier för livsmedelsförsörjning vid kris, som minskat beroende av komplexa leveranskedjor och stärkt självförsörjning, har också blivit allt viktigare.

Den här rapporten belyser hur en kris kan påverka sysselsättningen och skatteunderlaget i Värmland och dess kommuner om viktiga företag eller branscher skulle drabbas hårt. Rapporten undersöker också vilka faktorer som kan mildra eller förvärra konsekvenserna av en sådan kris – till exempel möjligheterna att hitta nya anställningar genom arbetspendling, hur integrerad olika kommuner är i olika arbetsmarknadsregioner, möjligheter till yrkesomställning genom utbildning, och om det finns ett starkt företagsklimat.

Rapporten kommer skilja sig något från upplagan 2022 genom att vissa indikatorer har tagits bort, och andra har blivit tillagda, till exempel långtidsarbetslöshet över tid istället för enbart ett nuläge av den befintliga rådande arbetslösheten, samt förändring av sysselsättningen inom branscherna och lokalt anställda för att bättre förstå sig på arbetsmarknaden. Det demografiska perspektivet är också inledningsvis mer betonat i denna rapport än i den förra eftersom de senaste befolkningsprognoserna har slagit mycket hårdare än de förra vilket innebär nya förutsättningar.

Analysen visar att Värmland har en stabil sysselsättning och en tydlig motståndskraft, med lägre arbetslöshet över tid, färre konkurser än riket, växande små- och medelstora företag samt ett mer diversifierat näringsliv som minskar sårbarheten mot branschspecifika kriser. Samtidigt finns kraftiga inomregionala skillnader: vissa kommuner är mindre integrerade i större arbetsmarknader och har ett fortsatt beroende av enskilda branscher och företag. Länet står också inför långsiktiga utmaningar som en snabbt åldrande befolkning, låg utbildningsnivå och risk för kompetensflykt. För att stärka motståndskraften krävs satsningar på utbildning, jämställdhet och arbetsmiljö, liksom bättre infrastruktur och samverkan mellan kommuner. Genom innovation, diversifiering och smart specialisering kan Värmland bygga en hållbar grund för framtidens konkurrenskraft.

Bakgrund

Viktiga utgångspunkter för det värmländska näringslivet

Demografi

Sedan millennieskiftet har Värmlands län haft en relativt stabil befolkningstillväxt. Mellan år 2000 och 2024 ökade befolkningen med cirka 8 000 personer och uppgick till 283 384 invånare år 2024. Fördelningen mellan kvinnor och män är jämn, medan andelen utrikesfödda uppgår till 14 procent. Ur ett längre historiskt perspektiv innebär detta dock en minskning. År 1960 nådde länet sin befolkningstopp med 291 074 invånare, vilket är omkring tre procent fler än idag. Under samma period ökade riket som helhet med hela 38 procent – från 7,5 till drygt 10,3 miljoner invånare. Inomregionalt är skillnaderna inom Värmland och kommunerna ännu större än skillnaden mellan länet och riket, med flertalet kommuner som har minskat sin befolkning med över 20 procent.

Den tillfälliga befolkningstillväxt som noterades vid millennieskiftet berodde inte på fler födslar – tvärtom visar SCB:s statistik att födelsetalen 2024 var de lägsta på 22 år. I stället har utrikes inflyttning stått för ökningen. Denna grupp har dock fortfarande en svagare förankring på arbetsmarknaden, även om sysselsättningsgraden har förbättrats över tid.

En annan central faktor är försörjningskvoten, det vill säga antalet personer som behöver försörjas av varje förvärvsarbetande. I Värmland steg kvoten från 75,8 år 2000 till 86,9 år 2023 – en betydligt högre nivå än rikets motsvarande utveckling (från 70,4 till 77,0). Två slutsatser kan dras: länet har en snabbare åldrande befolkning än riket och ett lägre barnafödande per kvinna, vilket innebär att en minskande andel förvärvsarbetande ska försörja en växande grupp. Detta är dock inte unikt för Värmland. På europeisk nivå har endast Finland och Frankrike högre försörjningskvoter än Sverige. För en fördjupad analys av den värmländska folkhälsan ur socioekonomiskt perspektiv hänvisas läsaren till rapporten Socioekonomisk analys i Norra Mellansverige 2024 [fotnot 6].

Historisk utveckling av ekonomin och branscherna

Trots detta har det skett positiva utvecklingar i närtid som innebär goda förutsättningar för ett växande näringsliv i Värmland. Utvecklingen av den disponibla inkomsten för hushållen mellan 2011–2022 ökade i samtliga län, Värmland hade den 10:e högsta procentuella ökningen [fotnot 7], vilket inte inkluderar lönesummor från den starka arbetspendlingen till Norge där förvärvsarbetare i vissa kommuner åtnjuter nästan dubbelt så hög förvärvsinkomst genom norsk lön kontra svensk lön. [fotnot 8] Detta generar en stark konsumtionsförmåga, en viktig förutsättning för att näringslivet ska våga investera.

Även arbetsmarknaden har utvecklats positivt. Fram till 2016 låg Värmlands arbetslöshet konsekvent över rikssnittet, men sedan dess har trenden vänt. Arbetslösheten har legat under rikets nivå, även under coronapandemin (se figur 1).

Näringslivet i Värmland hade en period av stark lönsamhet 2018–2021, och pandemin innebar ingen större avmattning. Däremot påverkades utvecklingen negativt mellan 2022 och 2023 med endast en marginell ökning i tillväxt och lönsamhet (se figur 2). Rysslands invasion av Ukraina, störningar i internationella transportkedjor samt stigande inflation och energipriser är några av flera möjliga orsaker som har försvårat planeringen och investeringar för näringslivet.

Branschernas förändrig över tid

Näringslivets struktur har förändrats i takt med världsmarknadens utveckling, nya regelverk, efterfrågemönster, teknikutveckling och klimatomställningen. Detta har gynnat vissa branscher medan andra, särskilt de inom tillverkning och utvinning – tidigare dominerande sedan industrialiseringen – har minskat. Figur nummer 3 nedan visar denna branschutveckling mellan 2007 och 2023 i Värmland.

Dominerande branscher som länge har bidragit till den goda lönsamheten, och fortfarande gör det, har varit de inom stål/metall, papper/massa och verkstad som vanligtvis ingår inom tillverkning och utvinning. Omställningen har däremot på senare år sett en trend av att dessa branscher minskat i antal företag och anställda på grund av långvarig rationalisering och automatisering. Figur 3 bekräftar denna bild genom att branschen tillverkning och utvinning är den som har minskat mest i antalet förvärvsarbetare under tidsperioden 2007–2023, med 24 procent.

Samtidigt har branscher inom företagstjänster vuxit kraftigt, framför allt i tätorter med stort utbud av högutbildad arbetskraft. Mellan 2007 och 2023 ökade sysselsättningen inom företagstjänster med 55 procent. Utvecklingen har dock varit ojämn: större tätortskommuner har gynnats på bekostnad av glesbygd, och nationellt har många regioner förlorat kompetens till storstadsområdena. En positiv effekt är att rationalisering och automatisering inom industrin skapat nya behov av externa tjänster, frigjort kapital för forskning och innovation samt banat väg för nya företag. För mer detaljerad statistik om den värmländska arbetsmarknadens kompetens och utbildningsstruktur hänvisas läsare till rapporten Värmlands kompetensförsörjning i siffror [fotnot 9].

Mellan 2004 och 2024 har antalet små arbetsställen (10–49 anställda) i Värmland ökat från 1 688 till 2 109 arbetsställen – en tillväxt på 25 procent. Även medelstora arbetsställen (50–249 anställda) har vuxit med 25 procent, från 386 till 483 under samma period [fotnot 10]. Detta är en positiv utveckling för regionens näringsliv.

En viktig tillväxtfaktor för regionen är specialiseringen inom skoglig bioekonomi. Värmland är ett av de län som har högst tillväxt när det gäller förädling av skogen, samt det län med högst andel av skoglig bioekonomi som andel av sin bruttoregionalprodukt (BRP). Förutom att vara en bransch med potential till att bidra till klimatomställningen och minskade utsläpp av koldioxid och koldioxidekvivalenter bidrar den även till att öka länets attraktionskraft.

Även handeln spelar en viktig roll i den regionala ekonomin. Värmland har, likt riket i stort, ett positivt handelsöverskott tack vare betydligt större export än import. Detta har varit en viktig grund för länets välstånd. År 2023 blev ett rekordår, med ett handelsnetto på 19,2 miljarder kronor – en ökning med 20 procent jämfört med 2008, då motsvarande siffra var 16 miljarder. Det återstår att se om USA:s tullar mot resten av omvärlden, inklusive EU kommer få effekt för de värmländska företagen som verkar i en internationell marknad. För den som vill fördjupa sig mer i den värmländska varuexporten kan denne läsa mer under Värmlands näringslivs export och import av varor [fotnot 11] som bryter ner näringslivets export i områden som varugrupp, landområde, bransch och med mera.

Civilsamhället – den sociala ekonomin

Även den sociala ekonomin utgör en viktig resurs för det värmländska näringslivet, särskilt i tider av kris. En kartläggning som Region Värmland gjorde 2023 visade att länet har en hög täthet av idéburna organisationer – cirka 8 500 enligt SCB:s företagsregister vid dåvarande tidpunkt. Nationellt beräknas det existera cirka 265 000 organisationer. Organisationstätheten i Värmland var hög, i snitt 30 organisationer per 1 000 invånare, avsevärt högre än rikets 25. Den inomregionala fördelningen varierar dock kraftigt som framgår i figur 4 nedan.

Den sociala ekonomin omfattar allt från ideella föreningar, samfälligheter, stiftelser, till kooperativ och trossamfund. Det spelar en viktig roll som kompletterande resurs i samhällsutvecklingen, inte minst när det kommer till service i glesbygden. Organisationerna är ofta både snabba och innovativa. De bidrar med kunskap, nätverk och opinion, och kan snabbt identifiera behov samt samordna resurser – något som är ovärderligt när företag går i konkurs eller tvingas varsla många anställda.

I Värmland sysselsätter den sociala ekonomin över 6 000 personer. Det är en vanlig arbetsgivare för personer i arbetsträning och erbjuder dessutom många möjligheter till ideellt engagemang och ledarskap. För unga blir det ofta en första ingång till arbetslivet. Sammantaget bidrar detta till att göra sektorn till en stark attraktionskraft som ökar viljan att leva och bo i regionen – särskilt i glesbygd, där känslan av trygghet som skapas genom sociala nätverk och ett aktivt föreningsliv är tätt sammanflätad med den sociala ekonomin.

Sammanfattningsvis pågår både positiva och negativa utvecklingar som påverkar Värmlands näringsliv. På det nationella planet har Sveriges riksdag nyligen beslutat om försvarssatsningar på 300 miljarder kronor, och Värmlands geografiska läge i ”Säkerhetsstråket” mellan Oslo och Stockholm är strategiskt gynnsamt. Pågående satsningar på järnvägsförbindelser och en stark försvarsindustri i Karlskoga – där flera värmländska kommuner redan är integrerade genom arbetspendling – är faktorer som ytterligare stärker regionens långsiktiga utvecklingsmöjligheter. Dessa aspekter behandlas dock inte i detalj i denna rapport. I nästa kapitel redogörs den modell med tillhörande mått som rapporten kommer fördjupa sig i och utgöra diskussionsunderlag för länet och kommunernas sårbarhet.

Socioekonomi

För att mäta sårbarheten i en region är det viktigt att förstå den socioekonomiska strukturen – alltså näringslivets underlag, hur befolkningens livsvillkor ser ut. Det påverkar vilka möjligheter som finns för näringslivet att utvecklas.

• Sysselsättningsgraden visar hur stor andel av befolkningen som har ett arbete och kan försörja sig själva.
• Arbetslösheten visar i sin tur hur stor andel som står utan arbete – alltså en resurs som inte används. Om arbetslösheten är hög kan det tyda på att det finns för få jobb i kommunen. Det gör kommunen mer sårbar, särskilt om några få företag står för en stor andel av jobben.

Om en kommun istället har både hög sysselsättning och låg arbetslöshet, kan det tyda på ett stabilt och växande näringsliv.

• Utbildningsnivån är en annan viktig faktor som hänger ihop med både sysselsättning och arbetslöshet. Yrkesutbildning eller högskoleutbildning ökar chanserna att få jobb och gör det också lättare att hitta nytt arbete om man förlorar sitt nuvarande. En hög andel utbildade i en region kan dessutom locka till sig nya företag.

Således är utbildning viktig för regionens långsiktiga utveckling och förmåga att ställa om när det behövs. I denna analys fokuserar vi på andelen av befolkningen som har en eftergymnasial utbildning.

I skrivande stund visar den senaste tillgängliga månadsstatistiken att sysselsättningsgraden i Värmland ligger på 81,2 procent, vilket är något högre än rikssnittets 80,5 procent. I Värmland har kvinnor en sysselsättningsgrad på 81,4 procent, marginellt högre än männens 81,0 procent. En nyhet jämfört med den förra rapporten är att arbetspendlingen till Norge är inräknad, dvs. personer som är folkbokförda i Värmland men jobbar i Norge ingår. Detta ger en mer rättvis bild, tidigare har Värmlands sysselsättningsgrad legat ungefär två procent under rikssnittets – när pendlingen inte räknades med. Hammarö har den högsta sysselsättningsgraden i länet med 87,6 procent, medan Filipstad har den lägsta, 76,1 procent.

För personer födda i Sverige är sysselsättningsgraden i Värmland högre, 84,5 procent. Bland utrikesfödda är sysselsättningsgraden betydligt lägre, 66,8 procent, även om den har ökat kraftigt de senaste åren. Mellan januari 2020 och juni 2025 steg sysselsättningsgraden för utrikesfödda från 58,1 till 66,8 procent, en ökning med 8,7 procent. Under samma period ökade den för inrikes födda med 2,6 procentenheter. Således, även om utrikesfödda har en lägre sysselsättningsgrad är det den gruppen som ökar mest.

Utrikesfödda kvinnor står längst från arbetsmarknaden. Enligt preliminära siffror för juni 2025 är deras sysselsättningsgrad 65,4 procent, medan utrikesfödda män ligger på 68,3 procent.

Nuläget gällande arbetslösheten följer samma trend som med sysselsättningsgraden. Värmlands arbetslöshet låg under juni 2025 på 4,7 procent medan rikets låg på 5,5 procent. Av länets 16 kommuner har 13 lägre arbetslöshet än riket, där Årjäng har den lägsta med 2,4 procent och Filipstad den högsta på 6,3 procent. Med andra ord verkar trenden som belystes i figur 1 tidigare om att Värmland håller sig stabilt under rikets arbetslöshetssiffror vara kvar även under andra kvartalet om 2025.

Om man ser till kön har kvinnor en betydligt lägre arbetslöshet än män i alla värmländska kommuner. I Värmland som helhet var arbetslösheten 4,1 procent för kvinnor, jämfört med 5,2 procent för män. Den här skillnaden beror till stor del på könssegregeringen på arbetsmarknaden, där fler män arbetar inom privat sektor, som är mer sårbar i kristider. Däremot har utrikesfödda kvinnor den högsta arbetslösheten, 12,3 procent, något högre än utrikesfödda män som ligger på 11,6 procent.

En annan viktig dimension inom just arbetslöshet är hur stor andel av de arbetslösa som är långtidsarbetslösa. Långtidsarbetslöshet är mer allvarligt. Långa perioder utanför arbetsmarknaden riskerar att leda till lägre anställningsbarhet. Figur 7 nedan visar andelen av de arbetslösa som är långtidsarbetslösa, och hur utvecklingen har skett över tid.

Långtidsarbetslösheten i Värmland följer i stort sett samma utveckling som den generella arbetslösheten. Under 2024 var långtidsarbetslösheten i Värmland lägre än riksgenomsnittet, vilket även gällde för elva kommuner i länet.

År 2023 var dock ett tufft år med högre långtidsarbetslöshet för både riket, länet och samtliga kommuner. Östra Värmland hade den högsta långtidsarbetslösheten 2024, med Kristinehamn i topp följt av Munkfors och Filipstad. I norra och västra Värmland var långtidsarbetslösheten däremot lägst, framför allt i Arvika, Sunne och Torsby.

Det verkar alltså finnas en tydlig tendens att de kommuner som generellt har låg arbetslöshet också snabbare kan minska långtidsarbetslösheten över tid.

När det gäller utbildningsnivå i Värmland finns det dock större skillnader jämfört med resten av landet. Som figur 8 nedan visar har ungefär 29 procent av invånarna i Värmland en eftergymnasial utbildning som är minst tre år lång. Det är betydligt lägre än rikssnittet, som ligger på lite över 34 procent.

Bara två kommuner i Värmland – Hammarö och Karlstad – har en högre andel högutbildade än riksgenomsnittet. Det kan förklaras dels av närheten till Karlstads universitet, att det finns stora arbetsgivare som Centralsjukhuset i Karlstad, dels att Karlstad har mycket tjänstebaserad verksamhet. Tjänstesektorn, som ofta kräver högre utbildning, är större än varuhandeln i Karlstad – den enda kommunen i länet där det är fallet.

Som nämnts tidigare beror den lägre utbildningsnivån i resten av länet till stor del på att Värmland har en stark tradition av industri, verkstad, detaljhandel och bygg. Där har det länge räckt med en yrkesutbildning på gymnasienivå för att få jobb.

Yrkes- och högskoleutbildning är ofta nyckeln in i arbetsmarknaden, en stark konkurrensfaktor som även underlättar omlokalisering av anställda när företag tvingas lägga ner eller varslar. En region med en hög andel utbildade är dessutom en stark attraktionskraft för nyetableringar. Utbildning är således en viktig faktor i ett långsiktigt perspektiv för en region i utvecklings- och omställningsarbetet.

Sammanfattningsvis har näringslivet i Värmland just nu bra förutsättningar, trots att världsekonomin är orolig och kan förändras snabbt. Motståndskraft syns i det faktum att både sysselsättningsgraden och arbetslösheten uppvisar bra siffror i förhållande till riket vilket ger goda möjligheter för näringslivet att fortsätta växa på kort sikt.

Men det finns också utmaningar. I många kommuner är andelen högutbildade låg jämfört med både länet och riket – i 14 av 16 kommuner. Det kan göra det svårare för personer som blir arbetslösa att snabbt hitta nya jobb, och det kan bromsa utvecklingen i takt med att flera stora arbetsgivare inom tillverkning och utvinning automatiserar mer av sin verksamhet. Dessutom visar befolkningsprognoser att många i Värmland kommer att gå i pension under de kommande 10 åren. Samtidigt väntas antalet personer i arbetsför ålder minska, vilket kan påverka arbetsmarknaden på lång sikt.

Arbetsmarknad

En robust arbetsmarknad är avgörande för att mildra effekterna av en kris och minska näringslivets sårbarhet. En viktig faktor att studera är andelen arbetspendlare, eftersom det visar hur regioner och kommuner hänger samman i gemensamma arbetsmarknadsområden. Rapporten kommer analysera både in- och utpendling (inpendling i kommunfördjupningarna).

Det finns flera fördelar med mer sammanlänkade regioner. Med effektiva kommunikationer och infrastruktur som sträcker sig över kommungränserna, ökar möjligheten för individer att matcha sin kompetens med rätt arbetsgivare. Företag som har en hög andel arbetspendlare från andra kommuner bidrar också till att mildra effekterna när en verksamhet läggs ned. Då sprids arbetslösheten ut över flera kommuner, vilket underlättar återhämtningen. På så sätt förflyttas sårbarheten bortom den egna kommunens och länets gränser.

En annan viktig faktor är hur de sysselsatta fördelas mellan privat och offentlig sektor. Privat sektor är ofta kraftigt könssegregerad, där män dominerar, vilket innebär att all kompetens på arbetsmarknaden inte utnyttjas fullt ut. Privat sektor drabbas ofta hårdast i början av en kris, och kan därmed fungera som en tidig varningssignal för vilka grupper som är mest utsatta. Offentlig sektor är däremot inte immun mot kriser – antalet arbetstillfällen där påverkas ofta indirekt när nedgångar i privat sektor minskar skatteunderlaget, vilket i sin tur påverkar tillgången på offentlig service. Till exempel varslades det cirka 2 900 anställda [fotnot 13] under första halvåret 2024 inom landets regioner och kommuner bland annat som följd av inflationens påverkan på avtalspensioner som medfört kolossala kostnadsökningar.

Ytterligare en viktig aspekt är branschbredden i regionen, vilken är andelen näringsgrenar som finns representerade inom näringslivet. En bred branschstruktur bidrar till att minska sårbarheten vid kriser som slår hårt mot en enskild bransch. Företagen i en region är ofta beroende av varandra – större företag skapar efterfrågan på tjänster från serviceföretag och underleverantörer, vilket stärker det lokala näringslivet. Branschbredden bidrar också till att stimulera kunskapsutbyte och innovation samt attrahera nya etableringar.

Sammantaget kan en hög arbetspendling mellan kommuner kompensera för en liten branschbredd i hemkommunen om andra branscher finns representerade i angränsande kommuner. Även om det finns färre privata arbetsplatser där, tar de som pendlar ändå med sig skatteunderlaget tillbaka till den kommun där de är folkbokförda.

Det finns alltså en viktig geografisk aspekt att ta hänsyn till när man analyserar människors rörelsemönster. Om en mindre kommun ligger nära en större kommun med ett rikt näringsliv, skapas ofta incitament för invånarna att pendla. Detta kan också förklara varför antalet arbetstillfällen ofta är lägre i mindre kranskommuner.

Figur 9 visar ett tydligt mönster i den värmländska arbetsmarknaden. De mindre kranskommunerna som gränsar mot Karlstad kommun har en hög utpendling, medan de mer avlägsna kommunerna i norra, östra och västra Värmland har en lägre arbetspendling. Detta mönster är vanligt i hela Sverige där regioner som har en, eller ett fåtal större städer ofta kännetecknas av en hög inpendling.

Kommuner med låg arbetspendling behöver inte alltid vara mer sårbara. Karlstad är ett tydligt exempel, där ett brett näringsliv minskar incitamentet att pendla ut. Utmaningen där handlar snarare om att bemanna de många lediga tjänsterna med rätt kompetens. I kommuner som Torsby, Arvika och Hagfors ser situationen annorlunda ut. Trots hög sysselsättning och låg arbetslöshet begränsar de långa avstånden till andra tätorter möjligheterna till expansion för befintliga verksamheter, samtidigt som långa restider gör att människor som annars skulle kunna arbeta i en annan kommun ofta väljer bort det. Vid större varsel eller nedläggningar innebär detta att det kan ta längre tid för arbetslösa att hitta nya arbeten, eftersom alternativen är färre.

Det är också viktigt att notera att statistiken inkluderar arbetspendling till Norge och andra regioner i Sverige. Årjäng betraktas som integrerat med Oslos arbetsmarknad, medan både Eda och Arvika har goda tågförbindelser till Kongsvinger. Tabell 1 nedan ger en indikation på hur många arbetspendlare till Norge de värmländska kommunerna kan tänkas ha. Tabellen mäter antalet individer med en inkomst från ett grannland, och de med högst andel i förhållande till sin storlek är just gränskommunerna Årjäng och Eda. En tydlig majoritet av pendlarna är män, 74 procent.

Infrastrukturen, både vägar och järnvägar, har stor betydelse för hur arbetspendlingen fungerar. Tillgången på jobb samt restider och resealternativ (kollektivtrafik och bil) påverkar var individer väljer att arbeta. I spåret av coronapandemins trend med arbete på distans har betydelsen av digital infrastruktur med fiberanslutna hushåll och arbetsställen blivit viktigare för att möjliggöra sällanpendling, det vill säga möjliggöra för människor att bo kvar i sin kommun medan de pendlar enstaka dagar till en arbetsplats med långt avstånd.

Karta 1 nedan ger en tydlig bild av hur arbetspendlingen i Värmland hänger samman mellan olika så kallade arbetsmarknadsregioner. En arbetsmarknadsregion kännetecknas av att det sker mycket pendling mellan kommunerna, både in- och utpendling.

Karlstads arbetsmarknad är den största i Värmland, eftersom flest kommuner har sina största pendlingsströmmar just till Karlstad. Torsby och Sunne bildar tillsammans en egen arbetsmarknad, där pendlingen sker i båda riktningar mellan kommunerna. Detsamma gäller Arvika och Eda. Storfors är däremot mer integrerad i Örebros arbetsmarknad, främst tack vare pendlingen till Karlskoga.

Hagfors och Årjäng är, sett till den svenska arbetsmarknaden, mer sårbara än andra värmländska kommuner eftersom de inte har samma närhet eller koppling till större arbetsmarknader. Årjäng klarar sig delvis bättre tack vare den höga arbetspendlingen till Norge, medan Hagfors har låg utpendling både till Norge och till övriga Värmland. Det gör att varsel i Hagfors kan få allvarligare konsekvenser, eftersom det är svårare för de drabbade att hitta nya arbetstillfällen.

Kartan visar tydligt hur infrastruktur och geografi hänger ihop. Trots långa restider mellan Örebro län kommun och Värmland finns det ändå pendlingsströmmar mellan dessa områden. Strömmarna skulle kunna bli betydligt större om Nobelbanan mellan Kristinehamn och Örebro byggdes. Då skulle Örebro och Karlstad få en direkt järnvägsförbindelse, med mer än halverad restid jämfört med idag. Det skulle leda till så kallad regionförstoring med expansion av befintliga arbetsmarknader eller uppståndelsen av nya, där fler kommuner knyts närmare varandra. Effekter av detta kan bli ökad matchning mellan arbetsgivare och arbetssökande när ett större utbud tillgängliggörs.

Kartan pekar också på Karlstads dominerande roll när det gäller arbetspendling. Detta beror på kommunens starka näringsliv samt goda pendlingsmöjligheter med bil, tåg och buss. Intressant nog finns det också tydliga pendlingsströmmar till både Stockholm och Göteborg. Många av dessa pendlare arbetar sannolikt digitalt på distans eller reser endast vid enstaka tillfällen – en trend som vuxit fram tack vare digitaliseringens påverkan på arbetsmarknaden.

För Värmland innebär denna utveckling en viktig möjlighet: den hjälper till att behålla arbetskraft i regionen, förhindrar onödig utflyttning och säkrar skatteunderlaget, vilket i sin tur behövs för framtida investeringar. Denna trend kan dock avta om arbetsgivare inte fortsätter utveckla arbetsmiljö och arbetsvillkor som en naturlig del av verksamheten och för att förbli en attraktiv arbetsgivare i konkurrens med övriga riket.

I sammanhanget är det också viktigt att titta närmare på fördelningen mellan offentlig och privat sektor i kommunerna. Om en kommun har en mycket hög andel offentligt anställda samtidigt som få pendlar ut, eller om sysselsättningsgraden är låg och arbetslösheten hög, kan det tyda på en svag arbetsmarknad. Detta innebär också mindre inflöde av skatteintäkter, vilket kan få negativa konsekvenser för kommunens ekonomi.

Forshaga är den kommun med högst andel anställda inom offentlig sektor, följt av Hammarö och Filipstad, medan Årjäng, Grums och Eda har lägst. Viktigt att känna till i detta sammanhang är att 62 procent av de som är folkbokförda och förvärvsarbetare i Forshaga pendlar ut från kommunen. På så sätt kompenserar Forshaga för den höga andelen offentligt anställda, eftersom en stor del av befolkningen arbetar på annan ort och bidrar med skatteunderlag därifrån. Detsamma gäller Hammarö och Kil, som också gynnas av närheten till Karlstad och de synergieffekter det skapar.

Filipstad har däremot både en hög andel offentligt anställda och en relativt låg utpendling. Eftersom offentligt anställda finansieras via skattemedel, är privat sektor ofta viktig för att bidra med extra skatteunderlag för att ha råd med investeringar i områden som inte täcker kärnverksamheter. I Filipstads fall är förutsättningarna sämre på denna punkt. Hagfors, som också har låg utpendling, klarar sig bättre tack vare en högre andel privat anställda samt högre sysselsättningsgrad och lägre arbetslöshet. Årjäng har lägst andel anställda inom offentlig sektor, och är även kommunen med högst arbetspendling till Norge. Detta ger kommunen goda förutsättningar att tjäna ett brett skatteunderlag.

Torsby, precis som Karlstad, har också en hög andel offentliganställda, mycket tack vare stora offentliga arbetsgivare som sjukhus och universitet vilket förklarar varför det rör sig om så stora andelar. Skillnaden är att dessa kommuner har bredare bas inom privat sektor, vilket bidrar positivt till kommunernas ekonomi – en aspekt som utvecklas närmare i nästa kapitel.

Mellan 2015 och 2023 ökade branschbredden i Värmland från 78,8 till 80,4, vilket är en positiv utveckling som pekar på en större mångfald i näringslivet. Värmlands 80,4 är dessutom högre än både Dalarna och Gävleborgs branschbredd (79,8 respektive 80,1) trots att det bor fler människor i bägge länen. Utvecklingen är dock ojämnt fördelad mellan kommunerna. Branschbredden ökade i nio kommuner: Karlstad, Säffle, Torsby, Hammarö, Hagfors, Filipstad, Forshaga, Grums och Munkfors. Samtidigt minskade den i sju kommuner: Kristinehamn, Arvika, Sunne, Årjäng, Kil, Eda och Storfors.

Det finns flera möjliga förklaringar till dessa skillnader. Befolkningsminskningen i många kommuner har ofta lett till färre sysselsatta inom olika branscher. Även närvaron av stora företag som växer kraftigt kan påverka branschbredden, liksom den digitala och gröna omställningen, där vissa branscher försvinner medan nya växer fram.

En hög branschbredd är en styrka när kriser drabbar en specifik bransch, eftersom den minskar risken för omfattande varsel och hög arbetslöshet. Som tidigare nämnts kan också hög arbetspendling och integrering i en större arbetsmarknadsregion kompensera för en lägre branschbredd i den egna kommunen.

Företagande

För att förstå en regions sårbarhet är det viktigt att kartlägga hur omfattande det lokala företagandet är. Förutom de jobb som skapas i befintliga och växande företag spelar även nystartade företag en viktig roll för sysselsättningen.

I det här avsnittet presenteras några viktiga indikatorer för att bedöma förutsättningarna för ett gott företagsklimat:

• Antalet privata arbetsställen per 1 000 invånare
• Antalet nystartade företag per 1 000 invånare
  
• Antalet konkurser per 1 000 invånare
• Andelen företagsamma individer

Ökningen av antalet privata arbetsställen per 1 000 invånare är en indikation på att företag anställer, det vill säga jobbskapande. Indikatorn fungerar som ett mått på hur robust näringslivet i en region/kommun är. I Värmland ligger siffran strax över 35, jämfört med strax under 40 för riket. Det innebär alltså att det i Värmland finns allmänt färre företag än i riket som helhet.

Det finns dock undantag: Torsby ligger högst med 45 arbetsställen per 1 000 invånare, följt av Årjäng, Sunne och Karlstad. Lägst ligger Forshaga, Hammarö, Grums och Hagfors. De lägre siffrorna i dessa kommuner kan bero på flera orsaker, två möjliga är att näringslivet domineras av ett fåtal stora företag samt att stora andelar av dessa kommuners förvärvsarbetare arbetspendlar utanför den folkbokförda kommungränsen, vilket påverkar statistiken.

Detta gäller särskilt Hammarö, Grums och Hagfors, där tre av länets största privata arbetsgivare finns. Stora företag kan visserligen innebära en sårbarhet, men de har också fördelar. De skapar ofta möjligheter för kompetensutveckling när verksamheten anpassas till en föränderlig global ekonomi. De bidrar också till inpendling, gynnar lokala handlare, och genererar nya företag när de köper in tjänster lokalt. Samtidigt bidrar företagen med en kunskapsöverföring som kommunerna kan förvalta och dra nytta utav.

Sårbarheten blir mer påtaglig om en kommun har för få företag kombinerat med låg in- och utpendling och redan befintlig låg sysselsättningsgrad eller hög arbetslöshet.
Även när det gäller nystartade företag är siffran i Värmland något lägre än rikssnittet generellt som framgår i figur 13 nedan.

År 2024 startades i genomsnitt 9,1 företag per 1 000 invånare i åldern 16–64 år i Värmland, jämfört med 11,0 i Sverige. Högst värde hade Sunne med 13,5, följt av Torsby (11,2) och Eda (10,9). Lägst låg Hammarö med 7,0 följt av Säffle (7,4), och Grums (7,4). Tittar en enbart på medelvärdet för perioden 2019–2024 är det bara Sunne i Värmland som ligger över riksgenomsnittet. Övriga kommuner har ett lägre genomsnitt vilket tyder på att nyföretagandet i Värmland de senaste fem åren har varit lägre än i riket.

För att bedöma om det lokala företagandet faktiskt växer eller minskar är det också viktigt att titta på antalet konkurser. Effekten av nyetableringar kan bli obefintlig om en kommun till exempel har en tendens av att det läggs ner mycket företag samtidigt som det startas nya.

Figur 14 visar att antalet konkurser per 1 000 invånare år 2024 i Värmland låg i snitt på 1,2 företag, lägre än riksgenomsnittets 1,7 företag. Detta är en viktig kompensationsfaktor och bidrar till att utjämna företagsklimatet mot att Värmland har lägre nystartade företag.14 av 16 kommuner i Värmland ligger bättre till än riket när det gäller konkurser. Undantaget är Hagfors där det skedde flest konkurser 2024 (2,4 företag), följt av Storfors (2,0 företag), medan Kil hade den lägsta konkurssiffran på 0,4 företag. Mäter man medelvärdet för samtliga år mellan 2019–2024 har Värmland en tradition av lägre konkurser, inklusive Hagfors vars medelvärde ligger i nivå med länssnittet.

En intressant iakttagelse är Säffle, som 2024 hade näst lägst antal konkurser. Detta kan ses som en kompensation för att kommunen samtidigt hade färre nystartade företag, samtidigt som Arvika hade både låga siffror i konkurser, och någorlunda goda siffror i nystartade företag.

Ett annat sätt att mäta företagande är genom att undersöka hur stor andel av en kommuns invånare som anses vara företagsamma, dvs. innehar F-skattsedel, är delägare i ett aktivt handelsbolag alternativt är VD eller styrelseordförande i ett aktivt aktiebolag.

Figur 15 visar att andelen företagsamma i Värmland ligger på 12 procent, vilket är en procentenhet lägre än riksgenomsnittet på 13 procent. Fem kommuner i Värmland har dock högre företagsamhet än riket: Sunne (18 %), Årjäng (16 %), samt Torsby, Säffle och Kil (14 %). Storfors och Arvika ligger i nivå med riksgenomsnittet, alltså 13 %. De kommunerna med lägst företagsamhet är Filipstad (8 %), Munkfors (10 %), Karlstad (10 %) och Kristinehamn (11 %).

Sammantaget varierar företagandet i Värmland, med både styrkor och svagheter. En tydlig fördel är att antalet konkurser är lägre än riksgenomsnittet, vilket bidrar till stabilitet och skapar goda förutsättningar för en bredare bas av livskraftiga företag. Om denna trend håller i sig, kan det på sikt leda till fler arbetsställen per 1 000 invånare – och närma sig riksnivån.

I relation till riket har Värmland färre företagare och företag än riket, men situationen varierar mellan kommunerna. Västra Värmland sticker ut positivt, medan delar av östra Värmland, som Hagfors, Storfors och Munkfors, visat tecken på ökad företagsamhet under det senaste året. Skillnaderna mellan kommunerna beror delvis på befolkningsstorlek, samt på närvaron av enstaka stora företag. På kort sikt kan detta begränsa valmöjligheterna för arbetssökande, vilket i sin tur kan leda till utflyttning när specialiserade yrkesgrupper inte hittar passande arbeten lokalt.

Forshaga är ett exempel där företagandet ligger lågt, vilket delvis kan förklaras av kommunens närhet till större arbetsmarknader. Kort¬siktigt är detta inte nödvändigtvis negativt, men på längre sikt innebär det att sårbarheten ligger utanför kommunens gränser, där man har mindre möjlighet att påverka utvecklingen.

Torsby och Sunne presterar generellt bra i nästan alla mått, förutom antalet konkurser. Det kan bero på att dessa kommuner har betydligt fler arbetsställen per 1 000 invånare än genomsnittet, vilket också gör att antalet konkurser naturligt blir högre. De långa avstånden och resetiderna i området kan också vara en faktor som gör att fler individer väljer att starta eget företag, trots att de egentligen hade föredragit en anställning hos en annan arbetsgivare.

Beroende

Figur 16 – Andel förvärvsarbetare 15–74 år per bransch i Värmland och Sverige under juni 2025. Inkluderar ej personer som är folkbokförda i Norge men som arbetar i Värmland och Sverige. Källa: SCB:s öppna statistikdatabas, befolkningens arbetsmarknadsstatus (BAS)

En fördel med att sticka ut inom specifika branscher, som Värmland traditionellt har gjort inom tillverkning och utvinning är möjligheten att bygga upp en tydlig spetskompetens. Detta kan i sin tur skapa attraktionskraft för företag verksamma inom närliggande områden – exempelvis skoglig bioekonomi, där Värmland har en etablerad specialisering.

Tillverkning och utvinning står för omkring 14 procent av sysselsättningen i Värmland, vilket är högre än rikets genomsnitt på 11 procent. Den största andelen sysselsatta återfinns dock inom vård och omsorg, som står för 21 procent – alltså mer än var femte arbetare. Detta ligger tydligt över rikets snitt på 17 procent, vilket delvis kan förklaras av Värmlands äldre befolkning och högre försörjningskvot som i praktiken innebär att mer vård efterfrågas. Trots att företagstjänster är den bransch som vuxit mest i Värmland ligger den fortfarande endast på 9 procent, tre procentenheter lägre än riksgenomsnittet på 12 procent.

Sammantaget går det inte i denna grova branschfördelning att avgöra om det finns ett beroende mot en särskild bransch i Värmland, vi vet också att tillverkning och utvinning som dominerar inom privat sektor håller på att minska stadigt till förmån mot företagstjänster. Således, på övergripande länsnivå finns det inte en tydlig sårbarhet. Det råder däremot kraftiga inomregionala skillnader, med flertalet kommuner som har ett tydligt beroende. Detta uppmärksammas mer i detalj i rapportens sista avsnitt: kommunfördjupningar.

Tabell 2 nedan visar de fem viktigaste branscherna inom det privata näringslivet, nedbrutet på en mer detaljerad branschnivå utifrån Tillväxtverkets branschdefinition ”RAPS” (regional analys och prognosverktyg). Branscherna är rangordnade efter högst lönesumma, och för att göra analysen intressantare utifrån ett jämställdhet- och jämlikhetsperspektiv kan vi skildra branschernas könsfördelning, samt andelen utrikesfödda och högutbildade. Medelåldern säger oss något om branschernas framtida rekryteringsbehov.

Företagsservicefirmor har den högsta andelen av lönesummorna i Värmland, 16,2 procent, en ökning med 0,6 procentenheter sedan år 2019. Antalet sysselsatta i branschen uppgår nu till 14 886, en ökning med 2 736 personer från 2019. Könsfördelningen är fortfarande ojämn, med 38 procent kvinnor, men detta är en förbättring jämfört med 2019 (36 procent). Andelen utrikesfödda ligger på 15 procent, en klar förbättring från 12 procent år 2019, och ligger nu i nivå med länets genomsnitt (14 procent). Branschen kännetecknas av en hög andel högutbildade (47 procent), vilket ger de anställda en hög konkurrenskraft på marknaden ifall de skulle behöva söka nytt jobb vid eventuella nedläggningar.

Parti- och detaljhandeln har näst högst lönesumma (13 procent) och sysselsätter 13 825 personer. Branschen kännetecknas ofta av lägre utbildningsnivåer samt en yngre arbetsstyrka (medelålder: 37 år). Här finns också den enda jämställda könsfördelningen bland de största branscherna (54 procent kvinnor), samt en andel utrikesfödda på 11 procent.

Den branschen med tredje högsta lönesumma: byggindustrin sticker ut genom en kraftig könssegregering (9 procent kvinnor) och sysselsätter 10 406 personer. Branschen står för 12,8 procent av näringslivets totala lönesumma och har en genomsnittlig ålder på 41 år. Med en relativt låg andel högutbildade riskerar byggindustrin att drabbas hårt vid en kris, särskilt när en dominerande del av de anställda närmar sig pensionsåldern. Branschen har mycket att vinna på en mer jämställd rekrytering för att säkra en bredare rekryteringsbas inför framtiden när stora pensionsavgångar väntar.

Maskinindustrin, med 3 869 sysselsatta, står för 6 procent av den totala lönesumman. Branschen har den högsta genomsnittliga åldern (45 år) bland de största branscherna, vilket pekar på kraftiga pensionsavgångar de kommande 20 åren. Könsfördelningen är skev (20 procent kvinnor), och andelen utrikesfödda (8 procent) ligger långt under länets genomsnitt (14 procent). Andelen högutbildade ligger på 35 procent, i paritet med rikets genomsnitt. Precis som med byggindustrin behöver branschen investera i nya strategier för att framtidssäkra rekryteringsunderlaget, såsom jämställd rekrytering ifall ambitionen är att bibehålla en lika stor personalstyrka.

Pappers- och pappersvaruindustrin omsätter 5,4 procent av den totala lönesumman och sysselsätter 3 188 personer. Branschen liknar maskinindustrin när det gäller könsfördelning (24 procent kvinnor), andel utrikesfödda (6 procent) samt genomsnittlig ålder (44 år). Även här ligger andelen högutbildade på 35 procent, i nivå med rikets genomsnitt. Branschen står inför stora pensionsavgångar de närmaste 20 åren, vilket gör jämställd rekrytering avgörande även här för att säkerställa en god kompetensförsörjning.

Sammantaget går det inte att säga att Värmland har ett branschberoende. Även om företagsservicebranschen har en hög andel, präglas den av mångfald – från It-företag och konsultverksamheter till tidningsdistributörer. Det som däremot väcker oro är den ojämställda könsfördelningen inom de största branscherna, vilken riskerar att få konsekvenser vid kriser. Branscherna riskerar dessutom att tappa värdefull kompetens när stora pensionsavgångar väntas, särskilt om inte arbetet med jämställd rekrytering intensifieras.

Dock räcker det inte enbart med jämställdhet. I en färsk kartläggning gjord av Handelskammaren Värmland i samarbete med Mellansvenska Handelskammaren betonar företagen att arbetsmiljöfrågor har högst prioritet för den egna arbetskraften. [fotnot 16] Medan miljömässig hållbarhet länge har varit fokus för att locka investeringar och öka konkurrens har alltså arbetsmiljö seglat upp i prioriteringen som den viktigaste aspekten för att behålla och locka kompetens och sätter fokus mer på att vara en attraktiv arbetsgivare.

Utöver detta finns också tydliga tecken på att enskilda kommuner i Värmland har ännu högre beroende av specifika branscher, ofta i kombination med lägre utbildningsnivåer, högre medelålder samt ännu ojämnare könsfördelning. Dessa aspekter kommer att belysas närmare i avsnittet om kommunfördjupningar.

Tabell 3 visar att beroendet av enskilda företag varierar kraftigt mellan de värmländska kommunerna. Hälften av kommunerna hade år 2022 färre än 20 företag som tillsammans står för 50 procent av lönesumman inom det privata näringslivet. De kommuner som har högst beroende är Grums (1), Munkfors (3), Hammarö (4) och Hagfors (6). I dessa kommuner domineras näringslivet tydligt av ett eller ett fåtal stora företag, som står för en betydande andel både när det gäller lönesumma och sysselsättning.

Sedan 2019 har åtta kommuner minskat sitt beroende, två kommuner ligger kvar på samma nivå, medan sex kommuner har ökat sitt beroende under perioden 2019–2022. Karlstad utmärker sig genom att ha det lägsta beroendet – där krävs hela 185 företag för att tillsammans nå 50 procent av lönesumman, vilket är en stark siffra, även om den sjunkit något från år 2019.

Hammarö är särskilt intressant, då kommunen har Värmlands tredje största befolkning men samtidigt också det tredje högsta beroendet av enskilda företag. En del av förklaringen ligger i den höga utpendlingen bland Hammarös förvärvsarbetande invånare (72 procent). Många arbetar utanför kommunens gränser, vilket innebär att de negativa konsekvenserna vid en nedläggning i kommunen mildras. Arbetspendlingen bidrar alltså till en större spridning av riskerna över flera kommuner, istället för att en enskild kommun drabbas mycket hårt.

Detta illustreras tydligt i Tabell 4, där beroendet av enskilda företag mäts ur perspektivet för de lokala arbetsmarknadsregionerna (LA).

Flera av de kommuner med ett tydligt beroende: Hammarö, Grums och Munkfors ingår i Karlstads arbetsmarknadsregion och har således den fördelen av att en stor företagsnedläggning kan mildras och spridas ut, medan Hagfors inte har samma förutsättning med sitt beroende. Det som avgör huruvida en kommun tillhör en arbetsmarknadsregion eller inte är hur stor in- och utpendling som sker. Det finns mycket att vinna på att sammanlänka kommunerna men då behövs riktade insatser i länets funktionella transportkorridorer för att fortsätta minska resetidsavståndet mellan kommunerna. Detta skulle bidra till att reducera negativa konsekvenser vid nedläggningar då en ökad arbetspendling leder till en spridning av kostnaderna.

Sammanfattning och vägar ur sårbarhet

Värmland har en tydlig sårbarhet när statistiken bryts ned på kommunnivå, men på länsnivå finns också flera positiva tecken. Länet har en stabil sysselsättning, relativt låg arbetslöshet jämfört med riket, samt en god tillväxt bland små- och medelstora företag. Lönsamheten har förbättrats, handelsnettot för exporten har stärkts, och näringslivet har blivit mer diversifierat, vilket minskar sårbarheten för branschspecifika kriser. Samtidigt finns orosmoment på längre sikt. Länet har en mycket snabbt åldrande befolkning, vilket kan försvåra både rekrytering och utbudet på arbetskraft framöver – särskilt om inte könssegregeringen på arbetsmarknaden motverkas. Förutom att jobba med könssegregeringen ur ett jämställdhetsperspektiv behöver också frågan om förbättrad arbetsmiljö integreras i de interna verksamheterna för att utåt upplevas som en attraktiv arbetsgivare.

Utbildningsnivån är en annan viktig aspekt. Andelen högutbildade är lägre än rikssnittet, vilket riskerar att bromsa sysselsättningstillväxten när näringslivet ställer om och efterfrågan på högutbildad kompetens växer. Det finns också en risk att Värmland förlorar värdefull kompetens till regioner med större städer. Detta påverkar i förlängningen både attraktivitet, skatteunderlag och matchningen mellan arbetsgivare och arbetssökande. Arbetsvillkor blir således ytterligare en aspekt att kontinuerligt jobba vidare med. Det kan handla om att skapa förutsättningar för människor att vilja - och kunna bo kvar i sina hemkommuner, till exempel genom flexibla lösningar som distansarbete och sällanpendling – en strategi som visade sig effektiv under coronakrisen. Coronakrisen tydliggjorde även betydelsen av attraktiva livsmiljöer. I Värmland har en tydlig trend varit inflyttningen till glesbygden från personer i bland annat Tyskland, Belgien och Nederländerna, som söker sig till den idyll som präglar den värmländska naturen, skogarna och lugnet. Detta visar att det finns krafter och möjligheter att ta tillvara på och lyfta fram som en del av strategin för att säkerställa en god kompetensförsörjning.

Vissa kommuner i Värmland har en fördel genom sin goda integrering i större arbetsmarknadsregioner. En hög grad av utpendling bidrar där till att minska sårbarheten vid neddragningar, särskilt i kommunerna runt Karlstad. Närheten till en bred arbetsmarknad skapar därmed bättre möjligheter till snabba omställningar vid kriser. Arbetspendling är dock inget självändamål, utan fungerar snarare som en kompensationsmekanism som breddar individers valmöjligheter när de lokala arbetsmarknaderna inte räcker till. I mer glesbefolkade kommuner, med längre avstånd till större arbetsmarknadscentra, blir sårbarheten därför större när det lokala utbudet av arbeten inte kan möta behovet – till exempel vid varsel, där möjligheten att pendla till en annan ort under rimlig tid saknas.

Arbetspendling är alltså en viktig faktor för både stabilitet, skatteunderlag och långsiktig konkurrenskraft. Infrastrukturprojekt som Nobelbanan, som ska förbinda Karlstad med Örebro, kan bli ett avgörande steg i denna utveckling och ge en fingervisning om hur arbetsmarknaden kan förändras när hela järnvägssträckan inom projektet Oslo–Stockholm 2:55 står klar. Samtidigt behöver Värmland också stärka de interna förbindelserna mellan kommunerna för att bredda basen för både arbetssökande och arbetsgivare.

Det värmländska företagandet är generellt mindre i skala än i riket, vilket innebär en ökad sårbarhet vid kriser då neddragningar snabbt kan få stora konsekvenser. Samtidigt har företagen i Värmland påvisat en större motståndskraft genom färre konkurser under en längre tid, vilket ger en stabil grund för återhämtning och tillväxt. De inomregionala skillnaderna är dock tydliga – vissa kommuner är mer utsatta än andra. Samtidigt präglas de mindre arbetsmarknaderna i glesbygden ofta av ett starkt civilsamhälle med en bredare social ekonomi. Här spelar idéburna organisationer en central roll i att upprätthålla service och lokal sammanhållning, särskilt när stat och offentlig förvaltning inte kan agera lika snabbt.

Beroendet av enskilda företag skiljer sig åt bland kommunerna. En knapp majoritet har minskat sitt beroende, medan några har legat kvar på samma nivå under en längre tid. Samtidigt finns en mindre grupp som tvärtom har ökat sitt beroende. Branschmässigt dominerar traditionellt tillverkning och utvinning, men trenden pekar mot en växande tjänstesektor. Här spelar industrin en viktig roll, eftersom mycket av tjänstesektorn växer fram kring de stora industriföretagen, genom efterfrågan på konsulter, serviceföretag, ekonomi- och juridiktjänster. Denna diversifiering stärker näringslivet, men utmaningen kvarstår i kommuner där beroendet av en enda bransch fortfarande är mycket tydligt.
Samtidigt finns en tydlig styrka i den spetskompetens som samlas kring enskilda branscher, där Värmland tagit viktiga steg genom Smart Specialisering. Med fokus på innovation, social innovation, digitalisering, jämställdhet, utbildning, forskning och entreprenörskap kan denna strategi bidra till en ännu högre grad av motståndskraft.

Sammantaget ligger rapportens rekommendationer för att minska sårbarheten i linje med de fyra insatsområdena i Värmlandsstrategin.

• Förbättra livsvillkoren: Genom att stärka folkhälsan och få fler i arbete skapas större skatteintäkter, vilket möjliggör ökade satsningar på god och jämlik hälsa. Detta är särskilt viktigt för vård- och omsorgssektorn som väntas få en allt tyngre roll i takt med en åldrande befolkning. Samtidigt som det lägre barnafödandet och den minskade inrikes- och utrikesinflyttningen bidrar till att vården kommer ha ett minskat underlag att rekrytera ifrån framöver.
• Höja kompetensen: Investeringar i utbildning, jämställdhet, innovation och digitalisering säkerställer en god kompetensförsörjning och ett ökat välmående.
• Utveckla attraktiva platser: Genom att skapa förutsättningar för flexibelt arbete, god infrastruktur och hög tillgänglighet mellan kommunerna möjliggörs en attraktiv livsmiljö där man kan bo kvar, dit människor vill flytta, utvecklas och verka.
• Stärka konkurrenskraften: Genom diversifiering, innovation och specialisering kan Värmland bygga en robust grund för att möta globala utmaningar, attrahera investeringar och säkra sin plats på världsarenan och bidra till att göra världen mer hållbar.

Arvika

Förutom en av Sveriges största insjöhamnar vid Glafsfjorden, en unik logistikresurs för både export och turism, har Arvika på senare år utmärkt sig genom en stark musik- och konstscen. Under de senaste 25 åren har kommunens befolkning minskat med cirka tre procent och består totalt av 25 547 personer, varav 50 procent män, 50 procent kvinnor, samt 13 procent utrikesfödda (varav 24 procent är födda i Norge).

De socioekonomiska förutsättningarna för näringslivet i Arvika är generellt goda. Under juni 2025 låg sysselsättningsgraden på 82,2 procent, vilket var högre än både länets genomsnitt på 81,2 och rikets 80,5 procent. Under samma period uppgick arbetslösheten till 4,1 procent, lägre än länets 4,7 och rikets 5,5 procent. Dessutom var långtidsarbetslösheten under 2024 den lägsta i hela Värmland. Andelen högutbildade är 24,6 procent, den femte högsta i länet, dock betydligt under länets genomsnitt på 29,1 och rikets på 34,4 procent. En viktig förklaring är att Arvikas näringsliv länge har haft en struktur där gymnasial yrkeskompetens varit tillräcklig för att få arbete.

Arbetsmarknaden i Arvika är stabil och har stark lokal förankring. Endast 20 procent av de sysselsatta pendlar ut, eftersom Arvika och Eda bildar en egen arbetsmarknadsregion med Arvika som centrum. Det finns också en betydande pendling mot Norge (cirka 500 personer) och söderut mot Karlstad. Den stora inpendlingen tyder på ett brett näringsliv. Andelen anställda inom offentlig sektor är 31 procent, den sjätte lägsta i länet, trots flera stora offentliga arbetsgivare, vilket indikerar ett stabilt skatteunderlag från privata verksamheter. Branschbredden är den tredje högsta i Värmland med ett värde på 40,6, något lägre än 41,7 år 2015. De största pendlingsströmmarna går till Eda (839 arbetare), Karlstad (716) och Årjäng (104).

Det lokala näringslivets omfattningen är generellt stabilt i Arvika. Antalet arbetsställen per 1 000 invånare i Arvika låg under 2024 på 34,7, lägre än länets 37,0 och rikets 39,3. Det kan delvis förklaras av att flera stora företag sysselsätter en stor del av arbetskraften. Nyföretagandet under 2024 låg på 9,7 nystartade företag per 1 000 invånare, vilket var högre än länets genomsnitt (9,0) men något under rikets (11,0). En positiv synergi är att antalet konkurser samma år var lågt – 0,5 konkurser per 1 000 invånare, den tredje lägsta nivån i Värmland, betydligt under länet (1,2) och riket (1,7). Detta tyder på god överlevnadsförmåga bland företagen. Andelen företagsamma individer är 13 procent, vilket motsvarar rikets nivå och är något högre än länets snitt på 12 procent.

Förändringen av branschernas sysselsättning och andelar mellan 2007- och 2023 följer i stort sett den generella utvecklingen i länet.

Figur 2 - Andel förvärvsarbetare 15–74 år per bransch i Arvika och Värmland under juni 2025. Källa: SCB:s öppna statistikdatabas, befolkningens arbetsmarknadsstatus (BAS).

Trots att tillverkning och utvinning har minskat kraftigt genom åren består den ändå av 21 procent av kommunens förvärvsarbetare, betydligt högre än länets 14 procent. Detta kan indikera att det finns ett viss beroende av någon enskild bransch inom just den branschsektorn. I avsnittet Beroende konstaterades det dock att Arvika inte har ett starkt beroende av enskilda företag, och att beroendet över tid dessutom har minskat. Vad analys av enbart branscher inom det privata näringslivet och deras andelar av lönesummorna ser det dock annorlunda ut med en tydlig utstickare.

Maskinindustrin dominerar det privata näringslivet med 1 384 sysselsatta och står för 24,5 procent av den totala lönesumman. Byggindustrin sysselsätter 1 013 personer och står för 13 procent. Detta innebär ett tydligt branschberoende, vilket gör kommunen sårbar vid branschspecifika kriser.

Andelen lokalt anställda varierar inom ett spann av 72–84 procent vilket är relativt högt och indikerar att arbetsmarknaden i Arvika är lokalt präglad. Det innebär att vid en eventuell nedläggning inom någon av de dominerande branscherna får kommunen bära konsekvenserna mestadels själv istället för att mildras via andra kommuners folkbokförda pendlare.

Könsfördelningen varierar mellan branscherna. Endast parti- och detaljhandeln är jämställd, medan företagsservice är något mansdominerad. Övriga branscher, som maskinindustri, byggindustri och landtransport, är tydligt mansdominerade. Utrikesfödda är jämnt representerade i de flesta branscher, men något underrepresenterade inom maskin- och byggindustrin.

Utbildningsnivån speglar också strukturen. Företagsservice har en andel högutbildade som ligger över länssnittet, vilket stärker de anställdas ställning vid eventuella omställningar. I övriga branscher är utbildningsnivån generellt låg. Samtidigt är medelåldern hög – 45 år inom maskinindustrin, 43 inom byggindustrin och 47 inom landtransport – vilket tyder på att stora pensionsavgångar väntar de kommande 20 åren. För att trygga framtidens kompetensförsörjning är ett aktivt arbete med jämställd rekrytering viktigt, särskilt inom de mest könssegregerade sektorerna.

Sammantaget finns det både styrkor och aspekter av sårbarhet i Arvikas näringsliv. De socioekonomiska förutsättningarna i Arvika är generellt goda. Sysselsättningsgraden är hög, arbetslösheten låg och långtidsarbetslösheten var den lägsta i länet under 2024. Arvika är väl integrerat i flera arbetsmarknader – dels genom den gemensamma arbetsmarknaden som kommunen bildar tillsammans med Eda, och via pendling till både Karlstad och Norge – vilket ger invånarna goda valmöjligheter och stärker kommunens skatteunderlag.

Även det lokala företagandet visar styrka, med hög företagsamhet och låg konkursfrekvens. Samtidigt kvarstår en sårbarhet i det fortsatta beroendet av enskilda branscher. För att minska denna risk och stärka arbetsmarknadens långsiktiga hållbarhet kan kommunen arbeta med att bredda kompetensbasen – genom både jämställd rekrytering och satsningar på högre utbildning.

Eda

Eda är kommunen i Sverige med näst högst gränshandel med Norge efter Strömstad och omsatte cirka 1 800 norska miljoner kronor 2024 [fotnot 17]. Under de senaste 25 åren har kommunens befolkning minskat med cirka tre procent och består totalt av 8 412 personer, varav 51 procent män, 49 procent kvinnor, samt 28 procent utrikesfödda (varav 54 procent är födda i Norge).

De socioekonomiska förutsättningarna i Eda är blandade. Sysselsättningsgraden låg under juni 2025 på 77,4 procent, den näst lägsta i Värmland (tillsammans med Hagfors), lägre än både länets 81,2 och rikets 80,5 procent. Under samma period var arbetslösheten relativ låg: 4,2 procent jämfört med 4,7 i länet och 5,5 i riket. Under 2024 hade Eda dessutom den femte lägsta långtidsarbetslösheten i länet. Däremot är andelen högutbildade låg – endast 14,4 procent, näst lägst i Värmland, långt under länets 29,1 procent och rikets 34,4 procent. En förklaring till detta är näringslivets struktur. Eda har en hög andel sysselsatta inom parti- och detaljhandel, särskilt gränshandel mot Norge – branscher som ofta kännetecknas av låg utbildningsnivå och yngre personalstyrka.
Arbetsmarknaden i Eda är i grunden stark och präglas av en hög grad av gränspendling. Kommunen har den näst högsta pendlingen till Norge i länet, med cirka 700 personer som arbetar över gränsen. Tillsammans med Arvika utgör Eda en gemensam arbetsmarknadsregion, vilket ger invånarna ett bredare utbud av arbetstillfällen.

De största pendlingsströmmarna går till Arvika (575 arbetare), Karlstad (135) och Årjäng (93). Endast 26 procent av de sysselsatta arbetar inom offentlig sektor, vilket är den tredje lägsta andelen i Värmland. Det innebär att skatteunderlaget till stor del kommer från det privata näringslivet – något som kan vara positivt ur ett skatteintäktsperspektiv, men som också medför en ökad sårbarhet vid oförutsägbara kriser. Ett tydligt exempel på detta var coronapandemin 2020, då gränsen mot Norge stängdes och många Eda-bor tillfälligt förlorade tillgång till sina arbetsplatser och sina kunder. Branschbredden i kommunen är låg – tredje lägst i Värmland – och har dessutom minskat över tid. Det tyder på att en eller ett fåtal branscher har fått en allt mer dominerande roll i näringslivet, vilket ytterligare ökar sårbarheten vid branschspecifika kriser.

Det lokala företagandets omfattning i Eda är generellt stabilt ur ett regionalt perspektiv. Det fanns omkring 37,7 arbetsställen per 1 000 invånare under år 2024, högre än länets 37,0 och något under rikets 39,0. Nyföretagandet samma år låg på 10,9 – över länets 9,1, men under rikets 11,0. Antalet konkurser per 1 000 invånare låg på 1,0, lägre än både länets 1,2 och bra under rikets 1,7. Andelen företagsamma individer ligger i linje med länet (12 procent), något under rikssnittet på 13 procent.
Näringsstrukturen i Eda har förändrats kraftigt över tid. Handeln är nu den största branschen sett till antal sysselsatta och har vuxit med 47 procent mellan 2007 och 2023 – att jämföra med bara 3 procents ökning i länet. Samtidigt har tillverkning och utvinning minskat med 43 procent. Andra branscher som vuxit är hotell- och restaurang (+87 %), företagstjänster (+37 %) samt energi- och miljösektorn (+110 %). Den sistnämnda har dock en liten bas, vilket innebär att även små förändringar ger stora procentuella utslag.

Denna utveckling speglar Edas roll som gränshandelskommun – där handel kombineras med besöksnäring och övernattningar – och tydligt formar kommunens näringsliv.

Figur 2-Andel förvärvsarbetare 15–74 år per bransch i Eda och Värmland under juni 2025. Figur 2-Andel förvärvsarbetare 15–74 år per bransch i Eda och Värmland under juni 2025

Handeln sysselsätter 26 procent av alla förvärvsarbetare i Eda, vilket är mer än dubbelt så stor andel som länets genomsnitt på 11 procent. Samtidigt är företagstjänster betydligt mindre i Eda, med endast två procent av de förvärvsarbetande, jämfört med nio procent i länet. Även vård och omsorg har en lägre andel i kommunen: 18 procent mot länets 21 procent.

Vid en första anblick kan man anta att Eda är starkt beroende av handeln som en enskild bransch. Detta bekräftas också av tabell 1 nedan, som visar att det framför allt handlar om parti- och detaljhandeln när man ser till branschernas andel av lönesummorna inom det privata näringslivet.

Parti- och detaljhandeln står för 28 procent av lönesumman i det privata näringslivet, vilket visar på ett tydligt beroende av just denna bransch. Det gör kommunen särskilt sårbar som gränskommun, eftersom beslut om att stänga den norska gränsen – även vid kriser – ligger utanför kommunens kontroll. Andelen lokalt anställda inom branschen är dock 62 procent, vilket tyder på att Eda är en del av en större arbetsmarknad då många pendlar in vilket delvis bidrar till att minska sårbarheten. Övriga branschers andelar varierar från 53–79 procent. Det innebär att effekterna av en stor nedläggning inom någon av de två dominerande branscherna delvis bärs upp av andra kommuner där de anställda är folkbokförda och inte enbart av Eda.

En positiv aspekt är att branscherna generellt har en yngre personalstyrka, med färre anställda som närmar sig pensionsåldern. Inom hotell- och restaurangbranschen råder en jämn könsfördelning. Även metallvaruindustrin samt parti- och detaljhandeln är nära att räknas som jämställda, med könsfördelning inom spannet 40–60 procent. Bygg- och sågverksindustrin däremot är tydligt mansdominerade.

Andelen utrikesfödda varierar mycket mellan branscherna. Parti- och detaljhandeln ligger i linje med kommunens genomsnitt på 28 procent utrikesfödda, medan hotell- och restaurang har en relativ underrepresentation av personer födda i Sverige. Utbildningsnivån speglar den unga befolkningen och det faktum att de dominerande branscherna fortfarande i stor utsträckning bygger på gymnasial yrkeskompetens.

Sammantaget finns det både aspekter av styrkor och sårbarheter i Eda. Det finns ett tydligt beroende av parti- och detaljhandeln, samtidigt bygger den på faktorer i omvärlden som kommunen själv inte kan påverka vilket ökar risken vid exempelvis gränsstängningar. Det finns dock viktiga styrkor. Eda är integrerat med Arvika, som erbjuder sysselsättning i andra branscher. Dessutom ger arbetstillfällen i Norge både högre löner för de som pendlar och en starkare köpkraft bland kommunens invånare. Samtidigt präglas det lokala näringslivet av en relativt hög inpendling vilket minskar sårbarheten.

På längre sikt kan Eda minska sin sårbarhet genom att satsa på högre utbildning. Det skulle underlätta för fler att ställa om till andra jobb om det uppstår kriser som leder till varsel och uppsägningar. Även könssegregerade branscher har mycket att vinna på att jobba med jämställd rekrytering för att säkerställa en bredare rekryteringsbas inför kommande pensionsavgångar.

Filipstad

Filipstad har en rik historia inom gruv- och industrivarv men har på senare tid blivit mer känd som en global exportör inom livsmedel. Under de senaste 25 åren har kommunens befolkning minskat med cirka 18 procent och består totalt av 9 776 personer, varav 51 procent män, 49 procent kvinnor, samt 17 procent utrikesfödda (varav 24 procent är födda i Syrien).

De socioekonomiska förutsättningarna för näringslivet i Filipstad präglas av flera utmaningar. Under juni 2025 var sysselsättningsgraden i Filipstad den lägsta i Värmland: 76,1 procent, vilket är avsevärt lägre än både länets 81,2 och rikets 80,5 procent. Under samma period var arbetslösheten den högsta i länet: 6,3 procent, avsevärt högre än länets 4,7 procent och rikets 5,5 procent. Långtidsarbetslösheten var dessutom den tredje högsta i länet under 2024. Andelen högutbildade i kommunen är låg, 14,3 procent, vilket är den lägsta siffran i Värmland. Detta är mer än dubbelt så lågt som länets genomsnitt på 29,1 procent och rikets på 34,4 procent. Mycket av detta beror på den befintliga näringslivsstrukturen som länge har klarat sig på gymnasial yrkeskompetens.

Även arbetsmarknaden har flera svagheter. Andelen som pendlar ut från kommunen är 25 procent, cirka fem procentenheter under snittet i länet. Dessutom är 39 procent av de anställda sysselsatta inom offentlig sektor, den tredje högsta andelen i Värmland. Det innebär att en stor del av lönerna finansieras av offentliga medel, vilket minskar skatteunderlaget som annars skulle kunna stärkas av en högre arbetspendling. På ett mer positivt plan har branschbredden ökat de senaste åren, från 25,4 år 2015 till 28,4 år 2023, vilket visar på en ökad diversifiering av näringslivet. Filipstad ingår i Karlstads arbetsmarknadsregion. De största pendlingsströmmarna går till Karlstad (385 personer), Hällefors (133 personer) och Kristinehamn (100 personer).

Det lokala företagandet varierar med både styrkor och svagheter. Antalet arbetsställen per 1 000 invånare år 2024 låg på 31,8, vilket är lägre än både länets 37,0 och rikets 39,3. Nyföretagandet under 2024 låg på 9,1, samma som länet, men klart under rikets 11,0. Positivt låg antalet konkurser per 1 000 invånare på 0,8 under 2024, bra mycket lägre än både länets 1,2 och rikets 1,7 Andelen företagsamma individer är 8 procent, betydligt lägre än länets 12 procent och rikets 13 procent.

Sammantaget präglas det lokala företagandet i Filipstad av låg omfattning och en lägre förnyelsetakt än i många andra kommuner. När det gäller branschernas utveckling över tid finns både likheter och skillnader jämfört med den generella utvecklingen i länet.

Figur 2 - Andel förvärvsarbetare 15–74 år per bransch i Filipstad och Värmland under juni 2025. Källa: SCB:s öppna statistikdatabas, befolkningens arbetsmarknadsstatus (BAS).

Vård och omsorg är den största branschen både i Filipstad och i Värmland. Men i Filipstad jobbar 26 procent inom vård och omsorg, jämfört med 21 procent i länet. Tillverkning och utvinning är också mycket större i Filipstad. Där arbetar 24 procent, medan det bara är 14 procent i länet. Handeln är däremot mindre i kommunen – bara sju procent jobbar med handel, jämfört med 11 procent i länet. På grund av hur branscherna är fördelade är det svårt att direkt säga om kommunen är beroende av vissa branscher.

Men som det framgick i avsnittet Beroende finns det ändå ett beroende av enskilda företag. Om man tittar närmare på bara de privata branscherna och hur mycket de står för av lönerna, ser man också ett tydligt beroende av en viss bransch.

Livsmedels-, dryckes- och tobaksindustrin står för 24,7 procent av lönesumman inom det privata näringslivet i Filipstad, vilket innebär ett tydligt beroende av denna bransch. Den sysselsätter 502 personer, följt av metallvaruindustrin med 334 sysselsatta, motsvarande 14,6 procent av lönesumman.
Andelen lokalt anställda varierar mellan ett spann av 74–82 procent vilket är relativt högt med tanke på att Filipstad räknas som integrerad i Karlstads arbetsmarknad. Detta innebär att kommunen får bära konsekvenserna av en stor nedläggning inom någon av de dominerande branscherna i huvudsak själv.

Tre branscher ligger nära jämställdhetsspannet på 40–60 procent kvinnor respektive män: livsmedels-, dryckes- och tobaksindustrin, parti- och detaljhandeln samt företagsservicefirmor. Däremot är metallvaruindustrin och byggindustrin tydligt mansdominerade. Andelen utrikesfödda är jämnt representerad inom företagsservice, men är klart underrepresenterad i de övriga fyra branscherna. Utbildningsnivån i dessa näringar ligger i linje med kommunens genomsnitt, vilket innebär att den är betydligt lägre än både länets och rikets nivåer, vilket också kan göra det svårare för anställda att hitta nya jobb vid exempelvis varsel om uppsägning.

Medelåldern är hög i fyra av fem branscher, vilket indikerar att stora pensionsavgångar väntas de kommande 20 åren. Detta kan skapa utmaningar för kompetensförsörjningen. Ett aktivt arbete med jämställd rekrytering kan bidra till att mildra problemen och motivera fler att stanna kvar i kommunen.
Sammantaget präglas Filipstad av sårbarhet inom flera områden. Socioekonomiskt har kommunen svaga förutsättningar med låg sysselsättningsgrad och hög arbetslöshet. Den låga utbildningsnivån försvårar för arbetslösa att konkurrera på arbetsmarknaden. Arbetsmarknaden kännetecknas av en ojämn fördelning, med få utpendlare och en hög andel sysselsatta inom offentlig sektor. Det innebär en mer instabil grund för skatteunderlaget.

Det lokala företagandet är begränsat i omfattning och uppvisar låg förnyelseförmåga. Dessutom finns ett tydligt beroende av både enskilda branscher och enskilda större arbetsgivare, vilket gör kommunen särskilt sårbar vid en branschspecifik kris. För att minska sårbarheten kan satsningar på ökad arbetspendling till andra kommuner ha positiva effekter både på kort och lång sikt. Insatser för att stärka utbildningsnivån och främja jämställd rekrytering är också viktiga för att möta kommande pensionsavgångar och skapa en bredare rekryteringsbas i näringslivet.

Forshaga

Forshaga utmärker sig som ett av Sveriges populäraste besöksmål för sportfiske och är centralt belägen i Värmland med Klarälven som utmärkande del av landskapet. Under de senaste 25 åren har kommunens befolkning minskat med cirka en procent och består totalt av 11 520 personer, varav 50 procent män, 50 procent kvinnor, samt nio procent utrikesfödda (varav 18 procent är födda i Syrien).

De socioekonomiska förutsättningarna för det lokala näringslivet i Forshaga är generellt goda. Sysselsättningsgraden låg under juni 2025 på 82,9 procent, högre än både länets på 81,2 och rikets 80,5 procent. Under samma period uppgick arbetslösheten till 4,9 procent, marginellt över länets 4,7 procent men tydligt under rikets 5,5 procent. Positivt är att långtidsarbetslösheten i kommunen var lägre än i både länet och riket under 2024. Andelen högutbildade är 24,1 procent – den sjätte högsta i Värmland – även om det fortfarande är klart lägre än länets 29,1 procent och rikets 34,4 procent.

Arbetsmarknaden i Forshaga är generellt mycket god. Kommunen har en utpendling på 62 procent, vilket är den näst högsta andelen i Värmland. Det betyder att en majoritet av de folkbokförda förvärvsarbetande jobbar utanför kommungränsen och därigenom bidrar till ett stabilt skatteunderlag. Forshaga är starkt integrerat i Karlstads arbetsmarknadsregion, med de största pendlingsströmmarna till Karlstad (2 492 personer), Kil (180) och Hammarö (151). Andelen anställda inom offentlig sektor är 51 procent, den högsta i länet. Det innebär att det lokala näringslivet är begränsat i omfattning, men detta kompenseras av den omfattande utpendlingen. Trots detta har branschbredden vuxit från 23,6 år 2015 till 26,8 år 2023, vilket tyder på att det lokala näringslivet blivit mer diversifierat.

Det kommer sig naturligt med tanke på den höga utpendlingen att det lokala företagandet inom Forshaga är lågt med ett svagare företagsklimat svagare än i många andra kommuner. Antalet privata arbetsställen per 1 000 invånare låg under 2024 på 24,2, betydligt lägre än både länets 37,0 och rikets 39,3. Nyföretagandet var också lågt: 7,6 per 1 000 invånare jämfört med länets 9,1 och rikets 11,0 Antalet konkurser per 1 000 invånare var positivt lågt: 0,9, klart mycket lägre än både länets 1,2 och rikets 1,7. Andelen företagsamma individer uppgår till 11 procent, vilket även det är lägre än länets 12 procent och rikets 13 procent. Sammantaget blir det tydligt att Forshaga i hög grad är beroende av arbetstillfällen i andra kommuner.

Förändringen av det lokala näringslivets branscher har både likheter och olikheter från den generella utvecklingen i länet.

Figur 2 - Andel förvärvsarbetare 15–74 år per bransch i Forshaga och Värmland under juni 2025. Källa: SCB:s öppna statistikdatabas, befolkningens arbetsmarknadsstatus (BAS).

Det framgår tydligare i tabell 1 nedan att Forshaga inte verkar ha ett tydligt beroende av en enskild bransch vid beräkning av branschernas andelar av det privata näringslivets lönesummor.

Pappers- och pappersvaruindustrin sticker ut något med 17,3 procent av den totala lönesumman, men i övrigt är andelarna jämnt fördelade mellan de fem största branscherna, utan något tydligt beroende. Under avsnittet Beroende bekräftades även att Forshaga inte har ett beroende av enskilt stora företag.

Andelen lokalt anställda varierar mellan ett spann av 40–84 procent vilket bekräftar bilden av att Forshaga är starkt integrerad i en större arbetsmarknad vilket minskar sårbarheten. Det innebär att effekterna av en stor nedläggning inom exempelvis pappers- o pappersvaruindustrin delvis bärs upp av andra kommuner där de anställda är folkbokförda och inte enbart av Forshaga.

Två av branscherna har en jämställd könsfördelning: parti- och detaljhandeln samt utbildning. Företagsservicefirmor ligger också nära jämställdhetsspannet på 40–60 procent, med bara fyra procentenheter ifrån. Däremot har de övriga två branscherna – pappers- och pappersvaruindustrin samt byggindustrin – en tydlig könssegregering mot det manliga könet.

Andelen utrikesfödda i pappers- och pappersvaruindustrin är endast en procent, vilket är en kraftig underrepresentation jämfört med kommunens nio procent, som i övrigt speglas i de andra branscherna. Andelen högutbildade är hög inom utbildningsbranschen, med 71 procent, medan övriga branscher ligger i linje med läns- och rikssnittet, förutom byggindustrin som har en lägre nivå.

Med undantag för parti- och detaljhandeln har samtliga branscher en hög medelålder, vilket indikerar att pensionsavgångarna kommer att öka de kommande 20 åren. Här kan branscherna gynnas av att arbeta med jämställd rekrytering för att bredda rekryteringsbasen.

Sammantaget är sårbarheten i Forshaga förhållandevis liten. Kommunen är mer beroende av utvecklingen i näringslivet i andra kommuner, vilket tydligt framgår av den höga utpendlingen där en majoritet av de förvärvsarbetande arbetar utanför kommunen. Det geografiska läget ger goda möjligheter till en rik variation av arbetstillfällen och en stark integrering i Karlstads arbetsmarknadsregion.

Det lokala näringslivet är begränsat i omfattning men kännetecknas varken av något tydligt branschberoende eller av enskilda dominerande företag. Dessutom har de dominerande branscherna en relativt hög inpendling. De socioekonomiska förutsättningarna är stabila, men insatser för att minska könssegregeringen i det privata näringslivet kan bidra till en stabilare rekryteringsbas när stora pensionsavgångar väntar. Här är jämställd rekrytering en viktig strategi för att säkerställa god kompetensförsörjning.

Grums

Grums har trots sin lilla storlek haft en massiv betydelse ur ett nationellt perspektiv inom skogsindustrin och är en nod för viktiga leveranskedjor. Under de senaste 25 åren har kommunens befolkning minskat med cirka sju procent och består totalt av 9 004 personer, varav 51 procent män, 49 procent kvinnor, samt 12 procent utrikesfödda (varav 16 procent är födda i Norge).

De socioekonomiska förutsättningarna i Grums har flera svagheter. Sysselsättningsgraden låg under juni 2025 på 79,6 procent, under både länets 81,2 och rikets 80,5 procent. Under samma period låg arbetslösheten på 5,2 procent, den fjärde högsta i länet (som ligger på 4,7 procent), men marginellt under rikets 5,5 procent. Långtidsarbetslösheten var den fjärde högsta under år 2024. Andelen högutbildade är låg, 17 procent, långt under länets 29,1 och rikets 34,4 procent. Mycket av detta beror på den befintliga näringslivsstrukturen som länge har klarat sig på gymnasial yrkeskompetens.

Arbetsmarknaden har däremot flera styrkor. Utpendlingen är hög – 47 procent, den femte största i länet – tack vare läget med viktiga stråk åt flera håll. Kommunen är tydligt integrerad i Karlstads arbetsmarknadsregion, med de största pendlingsströmmarna till Karlstad (1 292 personer), Säffle (131) och Arvika (113). Endast 26 procent arbetar inom offentlig sektor, näst lägst i länet, vilket ger ett stabilt skatteunderlag från privata näringar. Trots befolkningsminskning och hög utpendling har branschbredden ökat från 21,9 år 2015 till 24,7 år 2023.

Det är inte förvånande att det lokala företagandet i Grums är något mer begränsat än i många andra kommuner, särskilt med tanke på den höga utpendlingen. Kommunen hade 30,7 arbetsställen per 1 000 invånare under år 2024, vilket är lägre än både länets 37,0 och rikets 39,3. Även när det gäller nystartade företag per 1 000 invånare låg Grums under genomsnittet samma år med ett värde av 7,4, tydligt under länets 9,1 och rikets 11,0. Andelen företagsamma individer är 11 procent, lägre än länets 12 procent och rikets 13 procent.

Antalet konkurser i kommunen är marginellt högre än i länet: 1,4 per 1 000 invånare, jämfört med länets 1,2 men tydligt lägre än rikets 1,7 under 2024. I avsnittet Beroende framgick tydligt att kommunen har ett beroende av enskilda företag, något som även påverkar dessa siffror och får genomslag i det lokala företagandet.

Vid överblick över kommunens näringslivsstruktur och den förändring som skett mellan 2007 och 2023 finns det flera olikheter mellan länets generella utveckling.

Figur 2 - Andel förvärvsarbetare 15–74 år per bransch i Grums och Värmland under juni 2025. Källa: SCB:s öppna statistikdatabas, befolkningens arbetsmarknadsstatus (BAS).

Medan tillverkning och utvinning i Grums står för hela 40 procent är den endast 14 procent i länet. Förutom att företagstjänster endast är tre procent i Grums men nio procent i länet finns det i övrigt inga andra utstickare. Beroendet av en enskild bransch blir mer nyanserat under tabell 1 nedan som visar fördelningen av lönesummorna inom det privata näringslivet på en finare branschnivå.

Pappers- och pappersvaruindustrin dominerar tydligt det privata näringslivet i Grums. Den står för hela 48,7 procent av lönesumman och sysselsätter 1 097 personer, vilket bekräftar det starka bransch- och företagsberoendet som lyfts i avsnittet Beroende.

Andelen lokalt anställda varierar mellan ett spann av 38–72 procent vilket bekräftar bilden av att Grums är starkt integrerat i en större arbetsmarknad. Specifikt 46 procent inom pappers- o pappersvaruindustrin är lokalt anställda, det vill säga fler som jobbar inom branschen bor utanför kommunen vilket kompenserar starkt för det höga beroendet och minskar sårbarheten. Det innebär att effekterna av en stor nedläggning inom någon av de dominerande branscherna delvis bärs upp av andra kommuner där de anställda är folkbokförda istället för enbart Grums.

Könsfördelningen är sned i samtliga branscher utom parti- och detaljhandeln, där män dominerar. Däremot är andelen utrikesfödda relativt jämnt fördelad mellan branscherna. Inom pappers- och pappersvaruindustrin är andelen högutbildade markant högre än både läns- och rikssnittet, medan övriga branscher ligger på eller under kommunens genomsnitt.

Medelåldern varierar mellan branscherna: 48 år inom övrig tillverkningsindustri, 44 inom pappersindustrin och 40 inom byggindustrin. Dessa branscher står inför stora pensionsavgångar inom de kommande 20 åren och kan därför gynnas av att arbeta aktivt med jämställd rekrytering för att bredda sin rekryteringsbas och säkerställa framtida kompetensförsörjning.

Sammantaget finns det aspekter av både styrkor och sårbarhet i Grums. Kommunen har ett sämre utgångsläge med svagare förutsättningar, som lägre sysselsättningsgrad, högre arbetslöshet och lägre utbildningsnivå. Det är en riskfylld kombination med ett sår tydligt beroende av både enskilda stora företag och specifika branscher. En kris som slår mot dessa verksamheter kan på kort sikt leda till kraftigt ökad arbetslöshet.

Det som däremot kan mildra effekterna av en nedläggning är att Grums är starkt integrerat i Karlstads arbetsmarknadsregion och har både hög in- och utpendling. Denna utpendling kan öka ytterligare och bidra till att dämpa konsekvenserna, samtidigt som närheten till större arbetsmarknader ger goda möjligheter att snabbt hitta nya jobb.

På längre sikt kan kommunen arbeta med insatser som jämställd rekrytering för att förbereda inför kommande pensionsavgångar inom den mansdominerade industrin. Det kan bidra till en bredare rekryteringsbas och minska risken för onödiga förluster av arbetstillfällen.

Hagfors

Hagfors har en lång historia inom ståltillverkning sedan 1600-talet och är numera ett populärt turistmål för rally och motorsport. De senaste 25 åren har befolkningen minskat med cirka 21 procent och uppgår nu till 11 418 personer, varav 52 procent är män, 48 procent kvinnor och 18 procent utrikesfödda (32 procent av dessa från Nederländerna).

De socioekonomiska förutsättningarna i Hagfors varierar. Under juni 2025 låg sysselsättningsgraden på 77,7 procent (näst lägst i Värmland tillsammans med Eda), lägre än länets 81,2 och rikets 80,5 procent. Under samma period låg arbetslösheten på 4,1 procent, tydligt lägre än både länets 4,7 och rikets 5,5 procent. Långtidsarbetslösheten låg under 2024 på ungefär samma nivå som länet. Andelen högutbildade är 18,5 procent, betydligt under länets 29,1 och rikets 34,4 procent. Mycket av detta beror på den befintliga näringslivsstrukturen som länge har klarat sig på gymnasial yrkeskompetens.

Arbetsmarknadens förutsättningar i Hagfors är inte optimala. Andelen utpendlare är 20 procent, fem procentenheter lägre än länets genomsnitt. Kommunen ingår inte i någon större arbetsmarknadsregion och är därför beroende av det egna näringslivet för ett stabilt skatteunderlag. Andelen offentliganställda är 33 procent, något under länets 34 procent. Detta skapar en större sårbarhet än i kommuner med liknande offentlig sysselsättning men högre utpendling och bättre koppling till andra arbetsmarknader. De största pendlingsströmmarna är till Munkfors (240 arbetare), Karlstad (240 arbetare), och Torsby (159 arbetare). Positivt är att branschbredden har ökat från 26,8 år 2015 till 28,9 år 2023, vilket tyder på en ökad diversifiering.

Det lokala näringslivet i Hagfors har både styrkor och svagheter. Antalet privata arbetsställen per 1 000 invånare var det fjärde lägsta i Värmland under 2024 på 31,2, jämfört med länets 37,0 och rikets 39,3. Detta beror delvis på dominansen av några få stora företag som konstaterades tidigare i avsnittet Beroende att Hagfors har ett beroende utav. Samtidigt är utvecklingen positiv: 2024 hade Hagfors det fjärde högsta nyföretagandet i länet med 10,8 nya nyregistreringar per 1 000 invånare, klart över länets 9,1, men marginellt lägre än rikets 11,0. Däremot var antalet konkurser per 1 000 invånare under 2024 högt; 2,4, vilket var högst i Värmland, avsevärt högre än länets snitt på 1,2 och något över rikets 1,7. Dock ska det betonas att medelvärdet för Hagfors 2019-2024 låg på 1,1 konkurser, vilket gör år 2024 till en tillfällig utstickare i nuläget. Andelen företagsamma personer ligger på 11 procent, något under länets 12 procent och rikets 13 procent, men har goda förutsättningar för att öka.

Fördelningen av branschernas utveckling mellan 2007- och 2023 i Hagfors har både likheter och olikheter med den generella utvecklingen i länet.

Figur 2 – Andel förvärvsarbetare 15–74 år per bransch i Hagfors och Värmland under juni 2025. Källa: SCB:s öppna statistikdatabas, befolkningens arbetsmarknadsstatus (BAS).

Trots att tillverkning och utvinning har minskat kraftigt i både Hagfors och länet utgör branschen 27 procent av antalet förvärvsarbetare i kommunen jämfört med bara 14 procent i länet. Detta indikerar att det kan finnas ett beroende av en enskild bransch, precis som det finns ett beroende av enskilda företag som konstaterades under avsnittet Beroende. En annan utstickare är att företagstjänster är dubbelt så stort i länet än i Hagfors.

Vid analys av branschernas andel av det privata näringslivets lönesummor blir beroendet ännu mer tydligt och nyanserat.

Stål- och metallverken i Hagfors sysselsätter 970 personer och står för hela 38 procent av det privata näringslivets lönesumma. Det skapar ett stort branschberoende som gör kommunen sårbar vid en branschspecifik kris. Även byggindustrin har en betydande roll med 14,5 procent av lönesumman.

Andelen lokalt anställda varierar inom ett spann av 58–88 procent, där den minsta branschen: övriga landtransportföretag har den lägsta andelen (58 procent). Övriga branschers andelar är höga vilket tyder på att arbetsmarknaden i Hagfors i huvudsak är lokal präglad. Det innebär att effekterna vid en stor nedläggning inom någon av de dominerande branscherna i huvudsak påverkar Hagfors själv istället för att mildras genom andra kommuners folkbokförda pendlare.

När det gäller könsfördelningen har två branscher en jämställd fördelning – företagsservicefirmor samt parti- och detaljhandeln. Övriga tre branscher, det vill säga stål- och metallverk, byggindustri och landtransport, är tydligt mansdominerade.

Representationen av utrikesfödda varierar kraftigt mellan branscher. Stål- och metallverk samt landtransport har en låg andel utrikesfödda, medan byggindustrin och handeln har en mer jämn fördelning. Företagsservicefirmor sticker ut med en överrepresentation av utrikesfödda.

Andelen högutbildade skiljer sig också åt. Företagsservicefirmor har den högsta andelen, 25 procent, vilket är klart över kommunens genomsnitt men fortfarande under länets nivå. I övriga branscher ligger utbildningsnivån också under länssnittet. Eftersom Hagfors inte är integrerat i en större arbetsmarknad kan det vara svårare för personer med lägre utbildning att hitta nya jobb vid neddragningar, eftersom konkurrensen om arbetstillfällen blir mindre.

Utöver detta har de flesta branscher, med undantag för parti- och detaljhandeln, en hög medelålder bland de anställda. Det pekar på att många kommer att gå i pension de närmaste 20 åren. Jämställd rekrytering kan därför bli ett viktigt verktyg för att bredda rekryteringsbasen i de branscher som idag är mansdominerade.

Sammantaget finns flera faktorer som gör Hagfors näringsliv sårbart. De socioekonomiska förutsättningarna är överlag svagare än i många andra kommuner, med bland annat lägre sysselsättningsgrad och utbildningsnivå. Samtidigt kompenserar den relativt låga arbetslösheten delvis för dessa svagheter. Att kommunen inte är kopplad till en större arbetsmarknadsregion förstärker beroendet av det lokala näringslivet, vilket i sig är koncentrerat till några enskilda branscher och företag. Därför kan en större nedläggning ta lång tid att återhämta sig från, till skillnad från kommuner med korta pendlingsavstånd till fler arbetsgivare.

Positivt är dock att näringslivet visar tecken på ökad förnyelse och diversifiering, vilket långsiktigt är nödvändigt för att minska beroendet av enskilda branscher och företag. Kommunen kan motverka sårbarheten genom att satsa på högre utbildning, vilket ger fler invånare möjlighet att utveckla sina kompetenser och ökar viljan att arbetspendla. Sådana satsningar behöver dock kombineras med insatser för att på sikt korta ner reseavståndet till andra kommuner. På lång sikt kan arbete med jämställd rekrytering både bredda rekryteringsunderlaget och motverka den utflyttning som riskerar att urholka kompetensförsörjningen. Det stärker förutsättningarna för att behålla arbetskraften i kommunen och öka motståndskraften mot framtida nedgångar.

Hammarö

Hammarö kommun är den minsta kommunen i Värmlands län och har under fem år i rad utsetts till Sveriges tryggaste kommun av SKR och MSB. Under de senaste 25 åren har kommunens befolkning ökat med cirka två procent och består totalt av 16 992 personer, varav 50 procent män, 50 procent kvinnor, samt åtta procent utrikesfödda (varav 16 procent är födda i Norge).

De socioekonomiska förutsättningarna i Hammarö är mycket goda. Under juni 2025 hade kommunen länets högsta sysselsättningsgrad: 87,6 procent, klart över länets 81,2 och rikets 80,5 procent. Under samma period låg arbetslösheten på 2,9 procent, den näst lägsta i Värmland som låg på 4,7 medan riket låg på 5,5 procent. Även långtidsarbetslösheten under 2024 var lägre än både läns- och riksnivå. Hammarö har dessutom länets högsta andel högutbildade: 43,2 procent, jämfört med 29,1 i länet och 34,4 i riket.

Utpendlingen är störst i Värmland: 72 procent av kommunens förvärvsarbetande jobbar i andra kommuner, främst Karlstad (5 098), Grums (104) och Stockholm (103), vilket ger ett starkt skatteunderlag. 40 procent arbetar inom offentlig sektor – näst högst i länet – men den höga pendlingen balanserar detta. Branschbredden har ökat från 29,3 till 30,8 mellan 2015 och 2023, vilket tyder på ökad diversifiering.

Det är inte förvånande att det lokala företagandet på Hammarö är något mer begränsat än i många andra kommuner, särskilt med tanke på den höga utpendlingen. Under 2024 hade kommunen 27,0 arbetsställen per 1 000 invånare, vilket är lägre än både länets 37,0 och rikets 39,3. Även när det gäller nystartade företag per 1 000 invånare ligger Hammarö under genomsnittet, med 8,4 jämfört med länets 9,1 och rikets 11,0 under 2024. Positivt låg antalet konkurser per 1 000 invånare enbart på 1,0, lägre än både länets 1,2 och rikets 1,7. Andelen företagsamma individer är på 12 procent, i paritet med länets 12 procent och något lägre än rikets 13 procent.

I avsnittet Beroende framgick tydligt att kommunen har ett beroende av enskilda företag, något som även får genomslag i dessa siffror med påverkan på det lokala företagandet.

Förändringen av branscherna över tid på Hammarö skildras i figur 1 nedan med utfall som i stora drag följer länets generella utveckling, även om det finns ett par utstickare.

Figur 2 - Andel förvärvsarbetare 15–74 år per bransch på Hammarö och Värmland under juni 2025. Källa: SCB:s öppna statistikdatabas, befolkningens arbetsmarknadsstatus (BAS).

Två branscher sticker ut på Hammarö: tillverkning och utvinning utgör 18 procent av näringslivet, jämfört med länets 14 procent, och utbildning står för 15 procent, mot länets 10 procent. Enbart utifrån figuren ovan går det inte att se något tydligt branschberoende. Men när man istället tittar på branschernas lönesummor inom det privata näringslivet, som i tabell 1 nedan, blir det tydligare att kommunen har ett visst beroende av en enskild bransch.

Pappers- och pappersvaruindustrin står för hela 43,5 procent av det privata näringslivets totala lönesumma i Hammarö och sysselsätter 847 personer, vilket visar på ett tydligt branschberoende. I kapitel 6 konstaterades dessutom att kommunen har ett påtagligt beroende av enskilda företag.

Den låga andelen lokalt anställda kompenserar dock för beroendet och bekräftar att Hammarö är starkt integrerad i en större arbetsmarknad, endast 43 procent inom branschen är lokalt anställda (övriga branscher varierar mellan 22–74 procent). Det betyder att effekterna av en stor nedläggning inom branschen skulle bäras upp av andra kommuner där de anställda är folkbokförda och inte enbart av Hammarö.

Bland övriga branscher är det endast parti- och detaljhandeln som uppvisar en jämn könsfördelning, medan övriga branscher har tydligt könssegregerade mot det manliga könet. Andelen utrikesfödda är underrepresenterad inom både pappers- och pappersvaruindustrin och skogsbruket men har annars en jämn representation inom övriga branscher. Medelåldern är hög i flera branscher: 46 år i pappers- och pappersvaruindustrin, 45 år i företagsservicefirmor och 44 år i skogsbruket. Samtliga branscher kan därför dra nytta av att arbeta aktivt med jämställd rekrytering, inte minst inför de kommande åren då många anställda förväntas gå i pension och det kommer behövas ett bredare rekryteringsunderlag.

Andelen högutbildade är generellt sett hög i de flesta branscher jämfört med läns- och rikssnittet vilket ökar de sysselsattas konkurrenskraft vid en eventuell nedläggning, med undantag för byggindustrin där utbildningsnivån är relativt låg.

Sammantaget finns det aspekter av både styrkor och sårbarheter inom näringslivet på Hammarö. Goda socioekonomiska förutsättningar, såsom hög sysselsättningsgrad, låg arbetslöshet och en hög utbildningsnivå ger näringslivet en stabil bas att luta sig på.

Den största fördelen för Hammarö är den omfattande in- och utpendlingen – en majoritet av kommunens förvärvsarbetare arbetar i andra kommuner, framför allt i Karlstad. Detta gör Hammarö starkt beroende av närheten till andra kommuners näringsliv för att säkerställa ett stabilt skatteunderlag. Samtidigt finns ett lokalt beroende av ett fåtal branscher och enskilt stora företag, vilket innebär att eventuella neddragningar kan påverka sysselsättningen kortsiktigt.

Dessa konsekvenser bedöms dock som mer kortsiktiga, eftersom den tydliga integreringen i Karlstads arbetsmarknadsregion ger invånarna bättre möjligheter att snabbt hitta nya jobb jämfört med mer avlägset belägna kommuner. För att stärka det lokala näringslivet på längre sikt kan kommunen med fördel fortsätta arbeta med insatser som jämställd rekrytering, vilket är viktigt för att säkra en bredare rekryteringsbas inför framtida kompetensförsörjning där stora pensionsavgångar förväntas i traditionellt könssegregerade branscher.

Karlstad

Förutom att vara känd som Värmlands residensstad blev Karlstad enligt en undersökning från Fokus rankat som den näst bästa staden i landet att bo i under 2025. Under de senaste 25 åren har kommunens befolkning ökat med cirka 23 procent och består totalt av 98 084 personer, varav 50 procent män, 50 procent kvinnor, samt 15 procent utrikesfödda (varav 16 procent är födda i Syrien).

De socioekonomiska förutsättningarna i Karlstad varierar. Sysselsättningsgraden låg under juni 2025 på 81,3 procent, marginellt över länets 81,2 och tydligt över rikets 80,5 procent. Under samma period låg arbetslösheten på 5,2 procent, högre än länets 4,7 men något lägre än rikets 5,5 procent. Långtidsarbetslösheten under 2024 följde samma trend genom att den var lägre än i riket men marginellt högre än i övriga länet. Andelen högutbildade är 39,7 procent, högre än både länets 29,1 och rikets 34,4 procent. Således goda förutsättningar för både sysselsättningsgraden att kunna öka och arbetslösheten att minska.

Arbetsmarknaden i Karlstad är stark. Arbetspendlingen utanför kommunen är den näst lägsta i Värmland, 19 procent, men detta kompenseras kraftigt tack vare att kommunen erbjuder ett rikt och diversifierat näringsliv inom både privat och offentlig sektor. Den starka befolkningstillväxten och att antalet sysselsatta 16 år och äldre ökat från 47 081 år 2007 till 59 143 år 2023 bekräftar detta.

Karlstad är epicentret i arbetsmarknadsregionen med omfattande inpendling. De största utpendlingsströmmarna går till Hammarö (1 639 personer), Grums (862) och Kristinehamn (744). De största inpendlingsströmmarna kommer från Hammarö (5 098), Forshaga (2 492) och Kil (2 360). Branschbredden är den högsta i Norra Mellansverige med ett värde på 65,4 år 2023, en ökning från 64,5 år 2015. Andelen anställda inom offentlig sektor är 34 procent, marginellt högre än rikssnittet men ändå förhållandevis lågt med tanke på stora arbetsgivare som Region Värmland, Karlstad kommun och Karlstads universitet och flera myndigheter, vilket tyder på ett rikt privat näringsliv.

Det lokala företagandets omfattning visar varierande värden. Antalet privata arbetsställen per 1 000 invånare låg på 41,4 under 2024, över både länets 37,0 och rikets 39,3. Nyföretagandet låg samma år på 9.0, marginellt under länets snitt på 9,1 men en bit under rikets 11,0. Antalet konkurser per 1 000 invånare låg på 1,4, något högre än länets 1,2 men ändå lägre än rikets 1,7. Andelen företagsamma ligger på 10 procent, en bit under länets 12 procent och rikets 13. Det sistnämnda måttet kan bero på det faktum att kommunen erbjuder anställning inom flera stora offentliga arbetsgivare.

Mellan 2007- och 2023 har det skett stora förändringar inom branschfördelningen i Karlstad vilket redan har föranletts men som bekräftas i figur 1 nedan.

Figur 2 - Andel förvärvsarbetare 15–74 år per bransch i Karlstad och Värmland under juni 2025. Källa: SCB:s öppna statistikdatabas, befolkningens arbetsmarknadsstatus (BAS).

Vid överblick över de befintliga branschernas fördelning i Karlstad finns det inga rejäla utstickare jämfört med länet förutom att tillverkning och utvinning bara är fem procent, medan den är 14 procent i länet. Inget tyder på att det skulle finnas ett beroende av en enskild bransch, och kapitel 6 konstaterade att Karlstad inte är beroende av enskilda företag.

Vid analys av enbart det privata näringslivets branscher och deras andelar av den totala lönesumman bekräftas bilden av att det inte finns något branschberoende i Karlstad.

Företagsservicefirmor är den största branschen, både sett till antal sysselsatta (10 336 personer) och lönesumman, som står för 25,1 procent. Vid första anblick kan detta uppfattas som ett beroende, men branschen är brett diversifierad och omfattar allt från IT-konsultbolag till tidningsdistributörer. Därför skulle det krävas en kombination av flera branschspecifika kriser för att påverka den kraftigt.

Andelen lokalt anställda varierar mellan ett spann av 58–74 procent vilket indikerar en hög inpendling och bekräftar bilden av att Karlstad är en del av en större arbetsmarknad vilket bidrar till att minska sårbarheten. Det innebär att effekterna av en stor nedläggning inom någon av de dominerande branscherna delvis bärs upp av andra kommuner där de anställda är folkbokförda istället för enbart Karlstad.

Endast parti- och detaljhandeln har en jämn könsfördelning. Företagsservicefirmor, byggindustrin och övriga landtransportföretag är tydligt mansdominerade, medan hälso- och sjukvården i stället är kvinnodominerad.

Andelen utrikesfödda är jämnt representerad inom företagsservicefirmor, men underrepresenterad i parti- och detaljhandeln samt byggindustrin. Däremot är utrikesfödda överrepresenterade i hälso- och sjukvården och övriga landtransportföretag.

Andelen högutbildade är generellt hög, särskilt inom företagsservicefirmor (55 procent) och hälso- och sjukvården (45 procent). Medelåldern varierar mellan branscherna, men framför allt byggindustrin och övriga landtransportföretag – som båda är mansdominerade – kan förvänta sig stora pensionsavgångar de kommande 20 åren. Därför behöver dessa branscher arbeta aktivt med jämställd rekrytering för att säkra en bredare rekryteringsbas.

Sammantaget är sårbarheten i Karlstad relativt låg. En stabil sysselsättningsgrad men en något högre arbetslöshet är att vänta i en stor kommun. Detta vägs upp av en hög andel högutbildade och en stark arbetsmarknad. Karlstad fungerar som epicentrum för länets största inpendlingsströmmar, vilket underlättar för näringslivet att hitta den kompetens som efterfrågas.

Näringslivet fortsätter dessutom att växa och öka sin diversifiering, utan att bli beroende av enskilda branscher eller företag. Däremot finns det tydliga könssegregeringar i flera branscher, som dessutom har höga medelåldrar. Kommunen kan därför främja en ännu bredare rekryteringsbas och ytterligare stärka näringslivets mångfald genom insatser för jämställd rekrytering och en jämnare fördelning av utrikesfödda inom olika branscher.

Kil

Kil är känd som den infrastrukturella knutpunkten i Värmland, där även rikets första järnväg drogs på mitten av 1800-talet. Under de senaste 25 åren har kommunens befolkning ökat med cirka en procent och består totalt av 12 061 personer, varav 51 procent män, 49 procent kvinnor, samt 8 procent utrikesfödda (varav 15 procent är födda i Norge).

De socioekonomiska förutsättningarna för näringslivet i Kil är goda. Kommunen hade under juni 2025 den näst högsta sysselsättningsgraden i länet: 84,6 procent, en bra bit över länets 81,2 och rikets 80,5 procent. Även arbetslösheten under samma period var låg: den femte lägsta i Värmland på 4,0 procent, lägre än både länets 4,7 procent och rikets 5,5 procent. Samma trend syns på långtidsarbetslöshet där Kil under 2024 hade en fjärde lägsta i Värmland. Andelen högutbildade ligger på 26,2 procent, lägre än både läns- och rikssnittets 29,1, respektive 34,4 procent. Detta är dock inte unikt för en värmländsk kommun, endast Hammarö och Karlstad har ett högre snitt än riket och är anledningen till att länets snitt dras upp.

Kil har generellt en mycket god arbetsmarknad: 57 procent av kommunens förvärvsarbetare pendlar utanför kommungränsen. De största pendlingsströmmarna är till Karlstad (2 360), Arvika (145), och Forshaga (145). Detta förklarar delvis varför kommunen har den 10e lägsta branschbredden 28,4, som dessutom har sjunkit marginellt över tid. Kommunen har den sjätte högsta andelen anställda inom offentlig sektor, detta kompenseras dock över det faktum att en merpart av kommunens förvärvsarbetare bidrar med skatteunderlag finansierat av andra kommuners arbetsplatser.

Det lokala företagandets omfattning i Kil varierar med både svagheter och styrkor. Antalet privata arbetsställen per 1 000 invånare låg under 2024 på 33,9 arbetsställen lägre än både länets 37,0 och rikets 39,3. Likaså när det kommer till antalet nystartade företag per 1 000 invånare: 8,6 jämfört med länets 9,1, respektive rikets 11,0. Positivt dock är att antalet konkurser per 1 000 invånare i Kil år 2024 låg på 0,4, det lägsta i hela Värmland, vilket är avsevärt lägre än både länets 1,2, och rikets 1,7. Även företagsamheten är god och ligger på 14 procent kontra länets 12 procent och rikets 13 procent.

Förändringen av branscherna i Kil har genom åren varit stor men följer generellt länets utveckling.

Figur 2 - Andel förvärvsarbetare 15–74 år per bransch i Kil och Värmland under juni 2025. Källa: SCB:s öppna statistikdatabas, befolkningens arbetsmarknadsstatus (BAS).

När det kommer till den nuvarande branschfördelnigen sticker inte Kil avsevärt ut från Värmland förutom att branschen bygg är 12 procent, kontra länets åtta procent, men har i övrigt inget tydligt beroende av en enskild bransch.

Nedbrutet på en finare branschfördelning över enbart det privata näringslivet ser det däremot annorlunda ut.

Byggindustri står för 20,3 procent av lönesumman, och har även högst antal sysselsatta: 500 personer. Branschen är könssegregerad med enbart nio procent kvinnor, och en andel av sex procent utrikesfödda vilket är en underrepresentation, precis som med maskinindustri och annan trävarvsindustri. Parti- och detaljhandeln samt företagsservicefirmor har dock jämställda könsfördelningar.

Andelen lokalt anställda varierar inom ett spann av 50–77 procent vilket bekräftar bilden av att Kil är starkt integrerad i en större arbetsmarknad med både utpendling och inpendling vilket minskar sårbarheten. Det innebär att effekterna av en stor nedläggning inom någon av de två dominerande branscherna skulle delvis bäras upp av andra kommuner där de anställda är folkbokförda och inte enbart av Kil.

Tre branscher har höga medelåldrar inom sin personalstyrka: 46 år bland företagsservicefirmor, samt 45 år för både maskinindustri och annan trävarvindustri, de två sistnämnda med 16–18 procent kvinnor. Andelen högutbildade bland branscherna är generellt låg med undantag för företagsservicefirmor som har en andel på 27 procent.

I kapitel 6 konstaterades det att Kil inte omfattas av ett högt beroende av enskilda företag. Att byggsektorn står för en hög andel av det lokala näringslivets lönesumma innefattar en viss sårbarhet i tider av kris som kan slå hårt mot bygg, vilket har varit fallet under 2023- och 2024. Däremot kompenseras detta av Kils höga utpendling till andra näringsliv.

Sammantaget har Kil en relativt låg sårbarhet. Kommunens strategiska läge och nära integration med Karlstads arbetsmarknad gör att man kan dra nytta av näringslivet i andra kommuner för att kompensera för det egna näringslivets begränsade omfattning. De inom kommunen som står till arbetsmarknadens förfogande har hög sysselsättning och låg arbetslöshet.

Förutsättningarna att öka andelen högutbildade är också goda tack vare närheten till Karlstads universitet. För att förebygga att framtida kriser inte slår hårt mot kommunens viktigaste näringar, och i synnerhet mot det manliga könet är det viktigt att arbeta aktivt med jämställd rekrytering. Detta blir särskilt viktigt eftersom flera branscher har hög medelålder och väntas få stora pensionsavgångar under de kommande 20 åren.

Kristinehamn

Kristinehamn är ett populärt sommarturistmål med en skärgård bestående av nästan 250 öar, holmar och skär och har rik historia som en strategisk hamnstad för sjöfart. Under de senaste 25 åren har kommunens befolkning minskat med cirka fyra procent och består totalt av 23 757 personer, varav 51 procent män, 49 procent kvinnor, samt 14 procent utrikesfödda (varav 25 procent är födda i Syrien).

De socioekonomiska värdena för Kristinehamn visar på flera svagheter. Under juni 2025 låg sysselsättningsgraden på 78,7 procent, vilket var lägre än både länets 81,2 och rikets 80,5 procent. Under samma period var arbetslösheten den tredje högsta i länet på 6,0 procent, högre än länets 4,7 och rikets 5,5 procent. Därtill var långtidsarbetslösheten i Kristinehamn den högsta i Värmland under 2024. Andelen högutbildade är 24,6 procent, den fjärde högsta i länet. Det geografiska läget med närhet till universitet och högskolor ger dock goda förutsättningar att öka denna andel framöver.

När det gäller arbetsmarknaden finns också flera styrkor. Utpendlingen ligger på 35 procent, med varierande pendlingsströmmar i olika riktningar till kommuner med skilda näringslivsstrukturer, vilket ger invånarna fler valmöjligheter. Kristinehamn är integrerat i Karlstads arbetsmarknadsregion, men har även betydande pendlingsflöden mot Örebro län. De största strömmarna går till Karlstad med 1 560 arbetare, Karlskoga med 986 arbetare och Örebro med 181 arbetare. Andelen anställda inom offentlig sektor uppgår till 38 procent, vilket delvis förklaras av flera stora offentliga arbetsgivare i kommunen. Den höga offentliga andelen balanseras i viss mån av utpendlingen. Branschbredden har dock minskat, från 42,1 år 2015 till 40,9 år 2023.

Det lokala företagandets omfattning visar flera svagheter som kan tyda på ett sämre företagsklimat. Antalet privata arbetsställen per 1 000 invånare under 2024 låg på 35,4, vilket är lägre än både länets 37,0 och rikets 39,3. Nyföretagandet i Kristinehamn under 2024 låg på 7,6 nyregistreringar per 1 000 invånare, betydligt under länets 9,1 och rikets 11,0. Dessutom var antalet konkurser 1,6 per 1 000 invånare, tydligt högre än länets 1,2 och nästan i paritet med rikets 1,7. Andelen företagsamma individer uppgår till 11 procent, även det något lägre än länets 12 och rikets 13 procent.

När det kommer till branschernas förändring över tid mellan 2007- och 2023 följer utvecklingen i stora drag den generella för länet.

Figur 2 – Andel förvärvsarbetare 15–74 år per bransch i Kristinehamn och Värmland under juni 2025. Källa: SCB:s öppna statistikdatabas, befolkningens arbetsmarknadsstatus (BAS).

Storleksordningen är den samma för både kommunen och länet bland de fyra största branscherna där andelarna skiljer sig marginellt. Den största skillnaden är för branschen utbildning som i Kristinehamn är fem procent medan branschen är 10 procent i länet. Inget indikerar på att det skulle finnas ett beroende av någon enskild bransch. Den bilden bekräftas även vid analys enbart av branscher inom det privata näringslivet och deras andelar av den totala lönesumman som går att urskilja i tabell 1 nedan.

Branschen med högst lönesumma i Kristinehamn är byggindustrin, som står för 11,6 procent, medan parti- och detaljhandeln har flest sysselsatta med 928 personer. De fem branschernas andelar av lönesumman är relativt jämnt fördelade, vilket minskar sårbarheten vid en branschspecifik kris. Sammantaget finns varken något beroende av en enskild bransch eller något enskilt företag, vilket även bekräftades i avsnittet Beroende. Tvärtom har beroendet av enskilda företag tydligt minskat över tid.

Andelen lokalt anställda varierar mellan ett spann av 59–84 procent vilket bekräftar bilden av att Kristinehamn är integrerad i en större arbetsmarknad vilket minskar sårbarheten. Det innebär att effekterna av en stor nedläggning inom exempelvis maskinindustri (59 procent) delvis bärs upp av andra kommuner där de anställda är folkbokförda istället för enbart Kristinehamn.

Två branscher, parti- och detaljhandeln samt företagsservicefirmor, har jämställda personalstyrkor, medan maskinindustrin, byggindustrin och bilserviceverkstäder är tydligt könssegregerade mot det manliga könet. Andelen utrikesfödda är förhållandevis jämnt fördelad inom alla branscher, vilket är positivt. Medelåldern är generellt hög i samtliga branscher utom parti- och detaljhandeln. Dessa branscher skulle därför gynnas av att arbeta med jämställd rekrytering för att möta de stora pensionsavgångarna som väntas under de kommande 20 åren och för att säkerställa en bredare rekryteringsbas. Andelen högutbildade är hög inom maskinindustrin, där 52 procent har högre utbildning, medan företagsservicefirmor ligger något under länets genomsnitt.

Sammantaget finns både sårbarheter och styrkor i Kristinehamns näringsliv. De socioekonomiska förutsättningarna visar svagheter i form av låg sysselsättningsgrad, hög arbetslöshet och en långtidsarbetslöshet som tenderar att bita sig fast något längre än i övriga länet. Det lokala företagandet uppvisar dessutom tecken på låg förnyelseförmåga, med både färre nyregistreringar och en minskad branschbredd.

Med det sagt finns det flera tydliga styrkor. Kristinehamns geografiska läge innebär en stark integration med både Karlstads och Örebros arbetsmarknad, vilket ger invånarna stora möjligheter till arbete och studier. På sikt kan det bidra till att förebygga arbetslöshet och öka sysselsättningen. Dessutom finns inget beroende av specifika branscher eller företag, vilket gör att kommunen har bättre förutsättningar att återhämta sig vid större varsel eller nedläggningar. Långsiktigt behöver kommunen dock arbeta med jämställd rekrytering för att motverka personalbrist inom de könssegregerade branscher som står inför omfattande pensionsavgångar.

Munkfors

Förutom att vara den befolkningsmässigt minsta kommunen i Värmland är Munkfors även hemvist för Sveriges äldsta martinverk från 1868. Under de senaste 25 åren har kommunens befolkning minskat med cirka 14 procent och består totalt av 3 625 personer, varav 51 procent män, 49 procent kvinnor, samt 16 procent utrikesfödda (varav 33 procent är födda i Nederländerna).

Socioekonomiskt varierar förutsättningarna för näringslivet i Munkfors. Under juni 2025 låg sysselsättningsgraden på 79,3 procent, tydligt under både länets 81,2 procent och rikets 80,5 procent. Under samma period låg arbetslösheten på 4,7 procent, jämt med länets 4,7, och tydligt lägre än rikets 5,5 procent. Däremot under 2024 hade kommunen den näst högsta långtidsarbetslösheten i länet. Andelen högutbildade är låg: 15,1 procent, vilket är tredje lägst i Värmland och klart under länets 29,1 och rikets 34,4 procent. Mycket av detta beror på den befintliga näringslivsstrukturen som länge har klarat sig på gymnasial yrkeskompetens.

Samtidigt finns det styrkor på arbetsmarknaden. Munkfors har en relativt hög utpendling: 30 procent av de förvärvsarbetande pendlar till arbete i andra kommuner. Munkfors ingår i Karlstads arbetsmarknadsregion, med de största pendlingsströmmarna till Karlstad (136 personer), Hagfors (131) och Sunne (66). Det innebär att kommunen har möjlighet att dra nytta av närheten till arbetsmarknader med olika näringslivsstrukturer. Andelen anställda inom offentlig sektor är den sjätte lägsta i Värmland, vilket bidrar till ett stabilt skatteunderlag med stor andel privat sysselsättning. Trots befolkningsminskningen har branschbredden (15,3) i kommunen ökat något mellan 2015 och 2023.

Det lokala företagandet visar både svagheter och styrkor. Antalet arbetsställen per 1 000 invånare under 2024 låg på 32,5 – under länets 37,0 och rikets 39,3 – troligen påverkad av ett stort företag som dominerar stora andelar av sysselsättningen. Nyföretagandet samma år var däremot starkt med 10,8 nya företag per 1 000 invånare, delad fjärde högst i Värmland, klart över länets 9,1, men något under rikets 11,0. En positiv synergi är att antalet konkurser per 1 000 invånare samma år var lågt: 1,0 jämfört med länets 1,2 och rikets 1,7. Det tyder på god överlevnadsförmåga bland företagen. Företagsamheten är dock låg – 10 procent, näst lägst i länet, mot 12 procent i länet och 13 procent i riket. De goda värdena för nyföretagande och konkurser ger dock potential att stärka företagsamheten framöver.

Figur 1 nedan visar förändringen av sysselsättningen kopplat till branschföreningen över tid, här finns det tydliga utstickare i utvecklingen jämfört med länets generella utveckling.

Figur 2 – Andel förvärvsarbetare 15–74 år per i Munkfors och Värmland under juni 2025. Källa: SCB:s öppna statistikdatabas, befolkningens arbetsmarknadsstatus (BAS).

Dominansen av tillverkning och utvinning blir tydlig när Munkfors jämförs med Värmlands branschstruktur. I Munkfors sysselsätter branschen 37 procent, mot 14 procent i länet. Även handeln skiljer sig – sex procent i Munkfors jämfört med 11 procent i Värmland. Sammantaget visar både figur 1 och 2 på ett tydligt branschberoende av tillverkning och utvinning. Tabell 1 nedan visar nyansen på detta beroende genom att avslöja att signifikanta andelar av privata näringslivets lönesummor är allokerade just till tre delbranscher inom tillverkning och utvinning. Detta bekräftades också under avsnittet Beroende som visade att Munkfors har ett stort beroende av enskilda företag.

Stål- och metallverk står för 34,2 procent av den totala lönesumman, vilket visar ett tydligt branschberoende. Metallvaruindustrin utgör ytterligare 20,4 procent, följt av industrin för kontorsmaskiner och datorer med 10,5 procent. Den sistnämnda branschen har en jämn könsfördelning med 48 procent kvinnor. Företagsservicefirmor ligger nära jämställdhetsspannet (40–60 procent) med 38 procent kvinnor, medan de övriga tre branscherna är tydligt mansdominerade. Andelen högutbildade är generellt låg, i nivå med kommunens totala snitt, med undantag för företagsservicefirmor som ligger högre. Det är också enbart företagsservicefirmor som har en jämn representation av utrikesfödda, med 14 procent. Övriga branscher, särskilt de tre första, har en tydlig underrepresentation av utrikesfödda.

Andelen lokalt anställda varierar mellan ett spann av 56–76 procent inom branscherna, 64 procent inom Stål- och metallverk vilket delvis kompenserar för delar av beroendet i och med att Munkfors är integrerad i en större arbetsmarknad och minskar sårbarheten. Det innebär att effekterna av en stor nedläggning inom någon av de dominerande branscherna delvis bärs upp av andra kommuner där de anställda är folkbokförda och inte enbart av Munkfors.

Generellt sett är medelåldern hög i nästan alla branscher. Det innebär en risk för framtida kompetensbrist i takt med pensionsavgångar, om inte jämställd rekrytering och breddad rekryteringsbas prioriteras.

Sammantaget finns flera aspekter av sårbarhet i Munkfors. Kommunen är tydligt beroende av enskilda branscher och företag, vilket ökar risken om en kris skulle slå hårt mot dessa branscher. Detta skulle försämra den redan lägre sysselsättningsgraden avsevärt och dessutom öka arbetslösheten. Kombinerat med den låga utbildningsnivån innebär det en svagare utgångsposition som kan förvärras vid varsel, när fler arbetslösa ska konkurrera om nya jobb.

Till viss del kompenseras denna sårbarhet av stabil in- och utpendling som bygger på att Munkfors ingår i Karlstads arbetsmarknadsregion. Det lokala företagandet visar också styrkor, med en hög överlevnadsförmåga bland företagen och en tradition av nyföretagande. För att minska sårbarheten ytterligare kan satsningar på högre utbildning och jämställd rekrytering bidra till att bredda rekryteringsbasen inom befintliga branscher och göra det lättare för fler att komma i arbete och hitta nya arbetstillfällen.

Storfors

Förutom att vara den näst minsta kommunen i Värmland sett till befolkning har Storfors utmärkt sig som den mest barnvänliga kommunen i länet och den sjunde bästa i hela Sverige enligt Länsförsäkringars rankning 2024. Under de senaste 25 åren har kommunens befolkning minskat med cirka 21 procent och består totalt av 3 788 personer, varav 52 procent män, 48 procent kvinnor, samt 15 procent utrikesfödda (varav 36 procent är födda i Finland).

Socioekonomiskt varierar nuläget i Storfors. Sysselsättningsgraden för juni 2025 låg på 78,7 procent, lägre än både länets 81,2 och rikets 80,5 procent. Arbetslösheten låg samtidigt på 4,5 procent, lägre än både länets 4,7 och rikets 5,5 procent. Dessutom hade Storfors en av de lägre långtidsarbetslöshetssiffrorna under 2024. Andelen högutbildade är den fjärde lägsta i länet (16,5 procent) och ligger på en nivå som speglar näringslivet i kommunen, där yrken inom främst industri och bygg traditionellt inte krävt högre utbildning.

Arbetsmarknaden i Storfors har goda förutsättningar. Kommunen har länets tredje högsta utpendling: 58 procent av de förvärvsarbetande arbetar utanför kommunen, vilket innebär att en stor andel skatteunderlag genereras i andra kommuner. Storfors räknas som en del av Örebros arbetsmarknadsregion där Karlskoga ingår. De största pendlingsströmmarna går till Karlskoga (355 arbetare), Kristinehamn (214 arbetare) och Filipstad (161 arbetare). Däremot är branschbredden låg: 14,8 under år 2023, en minskning från 15,8 år 2015. Detta kan dels förklaras av befolkningsminskning och att fler pendlar till andra kommuner där branschbredden istället har ökat.

Det lokala företagsklimatet visar både styrkor och svagheter. Antalet privata arbetsställen per 1 000 invånare låg under 2024 på 33,7, avsevärt lägre än både länets 37,0 och rikets 39,3. Nyföretagandet samma år var bättre: 9,3 nystartade företag per 1 000 invånare, högre än länets 9,1 men under och rikets 11,0. Samma år hade dock Storfors länets näst högsta konkursnivå – 2,0 konkurser per 1 000 invånare, jämfört med länets 1,2 och rikets 1,7. Särskilt drabbade var företag inom bygg, en bransch med stora andelar av näringslivet vilket figurerna nedan visar. Andelen företagsamma invånare är den tredje högsta i länet – 13 procent, i nivå med rikets 13 procent och över länets 12 procent.

I figur 1 nedan visas förändringen av antalet sysselsatta i olika branscher mellan 2007 och 2023, där både avvikelser och likheter med länets utveckling framgår.

Figur 2 - Andel förvärvsarbetare 15–74 år per bransch i Storfors och Värmland under juni 2025. Källa: SCB:s öppna statistikdatabas, befolkningens arbetsmarknadsstatus (BAS).

Den befintliga branschstrukturen över Storfors jämte länets som figur 2 ovan visar gör bilden tydligare hur kommunens näringsliv avviker sig från länets. Vård och omsorg är störst: 24 procent, tre procentenheter högre än länets 21 procent. De största avvikelserna är inom utbildning där Storfors har ett värde av 21 procent, och länet 10 procent, samt inom bygg som utgör 18 procent av kommunens näringsliv men endast åtta procent av länets. Minskningen av tillverkning och utvinning blir tydlig med tanke på kommunens siffra som ligger på fyra procent, kontra länets 14 procent. Både vård och omsorg samt utbildning tillhör traditionellt en kommuns basutbud och är integrerat i kärnverksamheter, således inga beroenden.

Däremot blir bilden mycket annorlunda när vi enbart studerar de branscher inom det privata näringslivet och deras andelar av lönesummorna.

Branschen byggindustri står för hela 43,2 procent av lönesumman i det privata näringslivet, vilket visar ett tydligt beroende av en enskild bransch. Övriga branscher har jämnare fördelning, med mellan 60 och 28 sysselsatta, medan byggindustrin klart dominerar med 253 sysselsatta.

Andelen lokalt anställda varierar inom ett spann av 45–78 procent vilket bekräftar bilden av att Storfors är integrerat i en större arbetsmarknad, vilket minskar sårbarheten. Det innebär att effekterna vid en större nedläggning inom någon av de två dominerande branscherna delvis bärs upp av andra kommuner där de anställda är folkbokförda istället för enbart Storfors.

I kapitel 6 konstaterades också att Storfors är beroende av ett fåtal enskilda företag, även om detta beroende har minskat över tid. Samtliga branscher är könssegregerade: parti- och detaljhandeln domineras av kvinnor, medan övriga branscher domineras av män. En delvis förklaring är att fler kvinnor arbetar inom offentlig sektor, exempelvis utbildning samt vård och omsorg, medan med traditionellt dominerar inom privat sektor. Att arbeta med jämställd rekrytering kan vara en fördel med tanke på höga medelåldrar och pensionsavgångar som kan bli stora de kommande 20 åren vilket gör en bredare rekryteringsbas ännu viktigare.

Andelen högutbildade är låg i byggindustrin och inom landtransport, endast 5–6 procent, medan andra branscher ligger på 25–27 procent. Medelåldern är hög i flera branscher: metallvaruindustrin (45 år), företagsservice (46 år) och landtransport (48 år).

Utrikesfödda är generellt representerade i alla branscher utom landtransport, där andelen är 7 procent, vilket är ungefär hälften jämfört med kommunens totala befolkning där 15 procent är utrikesfödda.

Sammantaget finns det aspekter av både styrkor och sårbarhet i Storfors. Kommunen domineras av byggindustrin och ett beroende av enskilda företag. Samtidigt finns styrkor som delvis mildrar riskerna. Hög utpendling innebär att många invånare arbetar utanför kommungränsen, främst i Örebros arbetsmarknadsregion och Karlskoga vilket kompenserar för delar av sårbarheten. Dessutom präglas de dominerande branscherna av en hög inpendling vilket också minskar sårbarheten vid nedläggning.

Näringslivet har också en god förnyelseförmåga med hög företagsamhet, även om det är känsligt för kriser som särskilt har drabbat byggsektorn under 2023 och 2024. Den tydliga könssegregeringen på arbetsmarknaden kan på sikt bli en utmaning, särskilt med tanke på kommunens historia av befolkningsminskning. Att arbeta aktivt med jämställd rekrytering kan bidra till att säkra kompetens inför de pensionsavgångar som väntar. Dessutom kan satsningar på högre utbildning hjälpa kommunen att behålla arbetskraft, stärka kompetensförsörjningen och stimulera nya affärsidéer.

Sunne

Sunne är en populär sommardestination för kulturbesök, starkt förknippat med Selma Lagerlöf och Mårbacka. Under de senaste 25 åren har kommunens befolkning minskat med cirka två procent och består totalt av 13 356 personer, varav 50 procent män, 50 procent kvinnor, samt 11 procent utrikesfödda (varav 17 procent är födda i Nederländerna, och 17 procent i Syrien).

De socioekonomiska förutsättningarna för Sunnes näringsliv är generellt goda. Sysselsättningsgraden låg under juni 2025 på 82,5 procent, högre än både länets 81,2 och rikets 80,5 procent. Under samma period var arbetslösheten den fjärde lägsta i Värmland: 3,0 procent jämfört med länets 4,7 och rikets 5,5 procent. Dessutom var långtidsarbetslösheten den näst lägsta i Värmland under 2024. Andelen högutbildade ligger på 23,9 procent, en bra bit under länets 29,1 och rikets 34,4 procent. Mycket av detta beror på den befintliga näringslivsstrukturen som länge har klarat sig på gymnasial yrkeskompetens.

Arbetsmarknaden är också generellt god. Arbetspendlingen ligger på 28 procent, marginellt under snittet för länet, detta balanseras dock av att andelen anställda inom offentlig sektor i kommunen är bara 30 procent, den fjärde lägsta i länet. Med andra ord kommer skatteunderlaget primärt från privata näringar vilket tyder på ett stabilt lokalt näringsliv. Sunne ingår i Torsbys arbetsmarknad, men har pendlingsströmmar både i norr och sydlig riktning. De största pendlingsströmmarna är till Torsby (663 arbetare), Karlstad (500) och Arvika (140). Dock har branschbredden mellan 2015 och 2023 marginellt minskat något.

Det lokala företagandets omfattning i Sunne har flera styrkor som tyder på ett gott företagsklimat. Antalet privata arbetsställen per 1 000 invånare under 2024 låg på 41,8, den tredje högsta i Värmland, tydligt högre än länets 37,0 och rikets 39,3. Nyföretagandet i Sunne var överlägset störst i hela Värmland under 2024 med ett värde på 13,5 nystartade företag per 1 000 invånare, avsevärt högre än både länets 9,1 och rikets 11,0. En positiv synergi är samtidigt att antalet konkurser per 1 000 invånare under 2024 var lågt: 0,8, klart lägre än länets 1,2 och avsevärt mycket mindre än rikets 1,7. Samtidigt är andelen företagsamma högst i Värmland: 18 procent, avsevärt högre än både länets 12 procent och rikets 13 procent.

När det kommer till förändringen av branschernas sysselsatta i Sunne under tidsperioden 2007- och 2023 går det att urskilja flera likheter med den generella utvecklingen för Värmland.

Figur 2 - Andel förvärvsarbetare 15–74 år per bransch i Sunne och Värmland under juni 2025. Källa: SCB:s öppna statistikdatabas, befolkningens arbetsmarknadsstatus (BAS).

Med undantag för att tillverkning och utvinning i Sunne ligger på 18 procent jämfört med länets 14 procent, är fördelningen i stort sett jämn mellan kommunen och länet. Figuren visar inte på något tydligt branschberoende.

Inte heller vid en analys av enbart de privata näringslivsbranscherna och deras andelar av den totala lönesumman går det att urskilja något sådant beroende. Dessutom bekräftade avsnittet Beroende att kommunen inte är beroende av enskilda företag.

I kontrast till figur 1 är det ingen tillverkningsbransch som har den högsta lönesumman. I stället är det byggindustrin, med 15,8 procent och 617 sysselsatta. De fem branscherna har i övrigt relativt jämna andelar och således inget branschberoende.

Andelen lokalt anställda varierar mellan ett spann av 70–83 procent vilket är relativt högt, och indikerar att arbetsmarknaden i Sunne i stora drag är lokal präglad. Det betyder att kommunen också får bära en stor del av konsekvenserna vid en stor nedläggning inom de dominerande branscherna själv istället för att mildras genom folkbokförda i andra kommuner.

Två branscher har en jämn könsfördelning: parti- och detaljhandeln samt företagsservicefirmor. Hotell och restaurang ligger nära jämställdhetsspannet på 40–60 procent, endast två procentenheter ifrån. Byggindustrin samt pappers- och pappersvaruindustrin är däremot tydligt könssegregerade mot det manliga könet.

Andelen utrikesfödda är jämnt representerad inom parti- och detaljhandeln. Däremot är utrikesfödda underrepresenterade i byggindustrin samt pappers- och pappersvaruindustrin, medan de är överrepresenterade inom företagsservicefirmor och hotell och restaurang.

Hotell och restaurang samt parti- och detaljhandeln har en relativt ung personalstyrka. I de tre övriga branscherna är medelåldern hög. Framför allt är det de två största branscherna som har mest att vinna på att arbeta med jämställd rekrytering, för att mildra effekterna av de stora pensionsavgångarna som väntas de kommande 20 åren, om de vill säkerställa en bredare rekryteringsbas.

Andelen högutbildade inom företagsservicefirmor ligger i nivå med länets genomsnitt, medan övriga branscher har låga andelar. Detta kan spegla en befintlig efterfrågan på kompetens med lägre utbildningsnivå.

Sammantaget har Sunne en förhållandevis låg sårbarhet. Kommunen kännetecknas av stabila socioekonomiska förutsättningar såsom hög sysselsättningsgrad, låg arbetslöshet och en god arbetsmarknad med flera pendlingsmöjligheter till olika näringsliv. Det lokala företagandet är omfattande, med värden som indikerar ett generellt gott företagsklimat.

Det finns heller inget tydligt beroende av enskilda branscher eller företag, utan tvärtom ett generellt diversifierat näringsliv. I takt med att företagstjänster växer och efterfrågar fler högutbildade kan kommunen gynnas av att satsa på att öka andelen högutbildade, för att inte tappa viktig kompetens genom onödig utflyttning. Samtidigt behöver flera branscher som är könssegregerade och har hög medelålder arbeta aktivt med jämställdhet för att kunna behålla en bred rekryteringsbas inför de kommande pensionsavgångarna.

Säffle

Förutom att ha titeln som Sveriges yngsta kommun utmärker sig Säffle med en egen opera trots sin storlek, vilket är ett testamente för det rika kultur och föreningslivet i kommunen. Under de senaste 25 åren har kommunens befolkning minskat med cirka 11 procent och består totalt av 14 899 personer, varav 50 procent män, 50 procent kvinnor, samt 14 procent utrikesfödda (varav 21 procent är födda i Syrien).

Socioekonomiskt finns det flera svagheter i Säffle. Sysselsättningsgraden låg under juni 2025 på 77,8 procent, vilket är var fjärde lägsta i Värmland och klart under både länets 81,2 procent och rikets 80,5 procent. Arbetslösheten uppgick under samma period till 6,0 procent, den näst högsta i länet som låg på 4,7 procent och högre än rikets 5,2 procent. Långtidsarbetslösheten var dessutom en av de högsta i Värmland under 2024. Andelen högutbildade ligger på 19,9 procent, avsevärt lägre än länets 29,1 procent och rikets 34,4 procent. Mycket av detta beror på den befintliga näringslivsstrukturen som länge har klarat sig på gymnasial yrkeskompetens.

Arbetsmarknaden i Säffle har samtidigt flera styrkor. Andelen utpendlare är 30 procent, och tack vare det geografiska läget finns goda möjligheter för arbetspendling i flera riktningar. Säffle ingår i Karlstads arbetsmarknadsregion, med de största pendlingsströmmarna till Karlstad (725 arbetare), Åmål (575 arbetare) och Grums (167 arbetare). Andelen anställda inom offentlig sektor ligger på 31 procent, en av de lägre nivåerna i länet. I kombination med höga utpendlingen innebär det ett stabilt inflöde av skatteunderlag från både privat sektor och från arbetande i andra kommuner. Branschbredden har dessutom ökat från 34,3 år 2015 till 35,5 år 2023, vilket tyder på en viss diversifiering.

Det lokala företagandet visar både styrkor och svagheter. Antalet privata arbetsställen per 1 000 invånare under 2024 låg på 36,5, något under länets 37,0 och lägre än rikets 39,3. Nyföretagandet har traditionellt legat i linje med länets nivå, men under 2023 sjönk det till 7,4 nystartade företag per 1 000 invånare, tydligt under länets 9,1 och rikets 11,0. Detta vägs dock upp av att antalet konkurser per 1 000 invånare var färre: 0,5 – den näst lägsta siffran Värmland, avsevärt lägre än länets 1,2 och rikets 1,7. Det tyder på en hög överlevnadsförmåga. Ytterligare en styrka är att andelen företagsamma individer i Säffle ligger på 14 procent, högre än både länets 12 procent och rikets 13 procent. Sammantaget finns det indikationer på ett gott företagsklimat trots flera socioekonomiska utmaningar.

Förändringen av branschernas sysselsättning och andelar mellan 2007- och 2023 följer i stort sett den generella utvecklingen i länet.

Figur 2 - Andel förvärvsarbetare 15–74 år per bransch i Säffle och Värmland under juni 2025. Källa: SCB:s öppna statistikdatabas, befolkningens arbetsmarknadsstatus (BAS).

Medan tillverkning och utvinning står för 21 procent i kommunen är den bara 14 procent i länet. Trots att företagstjänster har vuxit kraftigt är den bara sex procent i kommunen, men nio procent i länet. I övrigt är det små marginaler som skiljer branscherna åt och det verkar inte finnas ett tydligt beroende av en enskild bransch. Dessutom konstaterades det under avsnittet Beroende att kommunen inte har ett beroende av enskilda företag, samt att kommunen över tid har gjort sig mindre beroende.

Vid analys av enbart branscher inom det privata näringslivet och deras andelar av den totala lönesumman bekräftas bilden av att det inte finns något beroende av en enskild bransch.

Parti- och detaljhandeln sysselsätter cirka 640 personer och står för 13,1 procent av den totala lönesumman, följt av byggindustrin med 448 sysselsatta och 11,3 procent av lönesumman. Generellt har branscherna i kommunen en jämn spridning, vilket är positivt eftersom det minskar sårbarheten vid en branschspecifik kris – då skulle endast begränsade delar av näringslivet påverkas.

Andelen lokalt anställda varierar inom ett spann av 61–83 procent vilket bekräftar bilden av att Säffle är integrerad i en större arbetsmarknad vilket minskar sårbarheten. Det innebär att effekterna av en stor nedläggning inom exempelvis branschen trävarvsindustri mildras och delvis bärs upp av andra kommuners pendlare istället för enbart Säffle.

Endast parti- och detaljhandeln har en jämn könsfördelning. Företagsservicefirmor är marginellt mansdominerade, medan övriga branscher präglas av tydlig mansdominans. När det gäller utrikesfödda är representationen jämn inom företagsservice och annan trävaruindustri, men tydligt lägre i övriga branscher, särskilt inom maskinindustrin.

Andelen högutbildade är högst inom företagsservice, där 34 procent har eftergymnasial utbildning, vilket stärker de anställdas konkurrenskraft vid exempelvis nedläggningar. Maskinindustrins andel högutbildade ligger något under länets nivå, medan övriga branscher har avsevärt lägre andelar. Medelåldern i branscherna är generellt hög: 46 år i maskinindustrin, 44 år i företagsservice och 42 år i byggindustrin. För att bredda rekryteringsbasen, särskilt inför stora pensionsavgångar, kan alla branscher ha nytta av att arbeta aktivt med jämställd rekrytering.

Sammantaget finns både styrkor och svagheter i Säffles näringsliv. Kommunen har tydliga socioekonomiska utmaningar med låg sysselsättningsgrad, hög arbetslöshet och en låg andel högutbildade invånare. Samtidigt kännetecknas arbetsmarknaden av stabilitet tack vare den starka integrationen med Karlstads arbetsmarknadsregion och de geografiska fördelarna som skapar goda pendlingsmöjligheter. Det lokala företagandet visar flera tecken på ett gott företagsklimat och en ökad branschdiversifiering.

Eftersom kommunen inte är beroende av en enskild bransch eller några enskilda företag finns bättre förutsättningar att stå emot branschspecifika kriser än i många andra kommuner. Däremot är könssegregeringen ett hinder som försvårar kompetensförsörjningen, särskilt när stora grupper snart går i pension. För att stärka arbetsmarknaden på både kort och lång sikt kan Säffle arbeta med jämställd rekrytering och främja högre utbildning. Det kan också öka incitamenten för arbetspendling till närliggande kommuner med olika typer av näringsliv, vilket är viktigt för att säkerställa en god kompetensförsörjning framöver.

Torsby

Torsby kommun motsvarar nästan en fjärdedel av ytan i Värmland (24 procent), är nordligast i länet och en naturlig vinterdestination. Under de senaste 25 åren har kommunens befolkning minskat med cirka 19 procent och består totalt av 11 321 personer, varav 51 procent män, 49 procent kvinnor, samt 15 procent utrikesfödda (varav 27 procent är födda i Norge).

De socioekonomiska förutsättningarna i Torsby är generellt goda. Sysselsättningsgraden låg under juni 2025 på 82,6 procent – den fjärde högsta i Värmland och klart över länets 81,2 och rikets 80,5 procent. Under samma period hade kommunen den tredje lägsta arbetslösheten i länet: 3,0, lägre än länets 4,7 och rikets 5,5 procent. Även långtidsarbetslösheten är låg – den tredje lägsta i Värmland under 2024. Andelen högutbildade är däremot låg: 20,3 procent, jämfört med 29,1 i länet och 34,4 i riket. En förklaring är att näringslivet i Torsby länge klarat sig med yrkeskompetens på gymnasienivå. Även avståndet till större städer har bidragit till ett utbrett egenföretagande.

Arbetsmarknadsmässigt varierar det för Torsby. Utpendlingen från Torsby är den lägsta i Värmland: 17 procent. Den faktiska siffran är troligen högre, då cirka 360 personer pendlar till Norge. Torsby och Sunne bildar en gemensam arbetsmarknad med pendlingsströmmar åt båda håll. De största pendlingsflödena går till Sunne (273), Karlstad (171) och Hagfors (117). Kommunen förlitar sig i stor utsträckning på sin egen arbetsmarknad, vilket gör den mer sårbar då skatteunderlaget inte stärks av grannkommuner. Andelen anställda inom offentlig sektor är 38 procent, den fjärde högsta i länet. En bidragande orsak är att Torsby har ett eget sjukhus, vilket ger stabil sysselsättning inom vård och omsorg. Branschbredden är den sjätte högsta i Värmland och har ökat från 30,4 till 31,5 mellan 2015 och 2023 – ett tecken på diversifiering.

Det lokala företagandets omfattning i Torsby är generellt starkt vilket tyder på ett gott företagsklimat. Antalet privata arbetsställen per 1 000 invånare låg under 2024 på 45,4 – det högsta i länet och klart över länets 37,0 och rikets 39,3. Nyföretagandet samma år låg på 11,2 företag per 1 000 invånare, något över rikets 11,0 men klart mycket högre än länets 9,1. En positiv synergi är antalet konkurser som under år 2024 var relativt få per 1000 invånare: 0,8, bra mycket lägre än både länets snitt på 1,2 och rikets 1,7 vilket tyder på en god överlevnadsförmåga. Många förvärvsarbetare är registrerade som egenföretagare – 14 procent av befolkningen, den tredje högsta andelen i länet, över både länets 12 procent och rikets 13 procent. Sammantaget har Torsby en starkare intern arbetsmarknad än en extern, och ett aktivt näringsliv, trots geografiska utmaningar.

Näringsstrukturen i Torsby har förändrats mycket över tid, både med likheter och olikheter från den generella utvecklingen i länet.

Figur 2 – Andel förvärvsarbetare 15–74 år per bransch i Torsby och Värmland under juni 2025. Källa: SCB:s öppna statistikdatabas, befolkningens arbetsmarknadsstatus (BAS).

När vi tittar på den befintliga branschstrukturen i Torsby och jämför den med Värmland är det nästintill en miniatyr. Den enda utstickaren är vård och omsorg som i Torsby står för 30 procent av förvärvsarbetarna jämfört med länets 21 procent. Eftersom detta beror på att det finns ett sjukhus och att det är en bransch som består utav kommunens kärnverksamhet betraktas det inte som ett beroende.

Tittar vi istället enbart på branscher inom det privata näringslivet som mäter deras andelar av den totala lönesumman som visas i tabell 1 nedan bekräftas bilden av att Torsby inte har ett branschberoende.

Den branschen med högst andel av lönesumman i Torsby är parti- och detaljhandeln, med 15,7 procent. Även om kommunen har gränshandel med Norge likt Årjäng och Eda är den betydligt mindre och inte att betrakta som ett beroende. Lönesummorna är i övrigt jämnt fördelade utan tydliga utstickare. I kapitel 6 konstaterades det även att Torsby inte har ett beroende av enskilda företag, även om siffran de senaste åren hade ökat något.

Andelen lokalt anställda är hög och varierar mellan 73–91 procent, vilket bekräftar att arbetsmarknaden är främst lokaltbaserad. Det innebär också en högre sårbarhet eftersom Torsby får bära sig mer ensam vid en eventuell stor nedläggning inom någon av de dominerande branscherna.

Två branscher har jämn könsfördelning: industri för kontorsmaskiner och datorer samt hotell och restaurang. I parti- och detaljhandeln finns en liten övervikt för kvinnor (3 procent). Bygg och skogsbruk är tydligt mansdominerade och har högst medelålder bland branscherna. Dessa skulle gynnas av jämställd rekrytering för att minska risken för personalbrist vid kommande pensionsavgångar.

Andelen utrikesfödda är generellt god i alla branscher, förutom en viss överrepresentation inom industri för kontorsmaskiner och datorer. Andelen högutbildade är generellt låg, i nivå med kommunen i stort och dessa branscher som helhet.

Sammantaget är sårbarheten i Torsby kommun relativt låg. Ett starkt företagsklimat kompenserar för den låga utpendlingen och de långa avstånden till större orter. Den lokala arbetsmarknaden är stabil och präglas av ett brett egenföretagande utan dominans från en enskild bransch eller några få stora företag. En potentiell framtida sårbarhet är befolkningsminskningen, som kan påverka näringslivets underlag och sysselsättningen, som idag är god med låg arbetslöshet. Att öka andelen högutbildade kan vara en viktig strategi för att skapa nya arbetstillfällen, behålla arbetskraft, samt främja både inpendling och utpendling. Att jobba med jämställd rekrytering är också en förutsättning för flera branscher att säkerställa ett bredare rekryteringsunderlag.

Årjäng

Förutom som gränskommun med en betydande gränshandel mot Norge utmärker sig Årjäng även som kommunen med flest arbetspendlare till Norge är anses vara en del av Oslos arbetsmarknad. Under de senaste 25 åren har kommunens befolkning minskat med cirka en halv procent och består totalt av 9 825 personer, varav 52 procent män, 48 procent kvinnor, samt 22 procent utrikesfödda (varav 46 procent är födda i Norge).

Socioekonomiskt har Årjäng goda förutsättningar för näringslivet. Sysselsättningsgraden var under juni 2025 den tredje högsta i länet: 83,5 procent, klart över både länets 81,2 och rikets 80,5 procent. Under samma period var arbetslösheten den lägsta i Värmland: 2,4 procent, avsevärt lägre än både länets 4,7 och rikets 5,5 procent. Långtidsarbetslösheten var under 2024 den femte lägsta i länet. Däremot är andelen högutbildade låg, 16,9 procent, vilket är den femte lägsta i länet och under både länets 29,1 och rikets 34,4 procent. Mycket av detta beror på den befintliga näringslivsstrukturen som länge har klarat sig på gymnasial yrkeskompetens.

Arbetsmarknaden har både styrkor och svagheter. Årjäng har flest arbetspendlare till Norge, över 900 personer 2023, vilket är högst i Värmland och ger hög konsumtionskraft tack vare betydligt högre löner. Inom Sverige är utpendlingen däremot låg, 21 procent, och kommunen anses inte integrerad i någon inhemsk arbetsmarknadsregion. Det gör Årjäng sårbar för yttre faktorer som när gränsen mot Norge stängdes under pandemin. Samtidigt har kommunen länets lägsta andel anställda i offentlig sektor, vilket ger ett brett skatteunderlag från privata näringar även på lokalt håll. Branschbredden har dock minskat något från 30,3 år 2015 till 29,8 år 2023.

Företagandet i Årjäng är starkt. Antalet arbetsställen per 1 000 invånare år 2024 låg på 42,8, näst högst i länet och klart över länets 37,0 och rikets 39,3. Nyföretagandet samma år var 9,5 per 1 000 invånare, högre än länets 9,1 men klart lägre än rikets 11,0. Samma år var antalet konkurser per 1 000 invånare lågt, 0,7, vilket var fjärde lägst i Värmland (1,2), och avsevärt lägre än rikets 1,7. Detta tyder på god överlevnadsförmåga hos företagen. Andelen företagsamma personer är också hög, 16 procent, näst högst i länet jämfört med länets 12 och rikets 13 procent.

Vid överblick över branschernas förändring mellan 2007 och 2023 går att särskilja flera olikheter jämfört med den generella utvecklingen i länet.

Figur 2-Andel förvärvsarbetare 15–74 år per bransch i Årjäng och Värmland under juni 2025. Källa: SCB:s öppna statistikdatabas, befolkningens arbetsmarknadsstatus (BAS).

Tillverkning och utvinning står för 23 procent, men endast 14 procent i länet, samtidigt som vård och omsorg är mindre: 15 procent, fast 21 procent i länet. Övriga branscher som har ojämna fördelningar mellan kommunen och länet är handel, samt företagstjänster. Det är svårt att urskilja om det finns ett branschberoende med enbart ovanstående siffror. Vid analys av det privata näringslivet och branschernas enskilda lönesummor blir bilden mer nyanserad.

Parti- och detaljhandeln står för 18,9 procent av den totala lönesumman i det privata näringslivet. Det utgör en viss sårbarhet eftersom branschen i hög grad är beroende av gränshandeln. Som pandemin 2020 visade kan stängningen av gränsen mot Norge snabbt orsaka stora förluster. Maskinindustrin och metallvaruindustrin, som är nära relaterade, svarar tillsammans för ytterligare 18,4 procent av lönesumman.

I avsnittet Beroende konstaterades att Årjäng inte domineras av enskilt stora företag, även om beroendet av vissa branscher har ökat på senare tid. Andelen lokalt anställda varierar mellan ett spann av 82–92 procent vilket indikerar en låg inpendling till Årjäng (exklusive Norge). Det innebär delvis att Årjäng behöver ta konsekvenserna av en stor nedläggning inom någon av de dominerande branscherna själv vilket ökar sårbarheten.

Parti- och detaljhandeln är den enda bransch med jämn könsfördelning. I maskinindustrin, byggindustrin och metallvaruindustrin är majoriteten av de anställda män, medan hälso- och sjukvården är tydligt kvinnodominerad.

Andelen utrikesfödda är relativt väl representerad i metallvaruindustrin och parti- och detaljhandeln, men underrepresenterad i övriga branscher. Positivt är att medelåldern i parti- och detaljhandeln är förhållandevis låg. I andra branscher, som maskinindustri, byggindustri och hälso- och sjukvård, är medelåldern hög, vilket innebär att stora pensionsavgångar väntas de kommande 20 åren, således bör branscherna arbeta aktivt med jämställd rekrytering för att bredde rekryteringsbasen.

Sammantaget rymmer Årjängs näringsliv både styrkor och sårbarheter. De goda socioekonomiska förutsättningarna – med hög sysselsättningsgrad och låg arbetslöshet ger kommunen en stabil bas att på luta sig på. Det är också en fördel att kommunen är integrerad i Oslos arbetsmarknad, vilket breddar skatteunderlaget. Dessutom präglas det lokala företagandet av många befintliga företag och en hög överlevnadsförmåga.
Samtidigt finns ett visst branschberoende, särskilt mot verksamheter som riktar sig till en målgrupp som snabbt kan försvinna vid externa störningar, vilket blev tydligt under 2020. I sådana situationer behöver arbetslösa snabbt kunna söka sig till andra marknader, något som försvåras av att kommunen inte är integrerad i någon större arbetsmarknad inom Sverige.

De dominerande branscherna står också inför stora pensionsavgångar de kommande åren och kan därför vinna på att investera i åtgärder som motverkar könssegregering, både i kvinnodominerade och mansdominerade verksamheter, för att säkra en bredare rekryteringsbas. En annan strategi är att satsa på högre utbildning och förbättra möjligheterna till arbetspendling, så att fler kan ta nya jobb men ändå bo kvar i kommunen.

Referenser

[1] Källa: Statens geotekniska institut (SGI) 2020, ”Riksöversikt över finkorniga jordars skredbenägenhet”

[2] Övergångsregioner, vars BNP per capita är mellan 75 % och 100 % av genomsnittet i EU. Källa: Europaparlamentet

[3] Källa: Arbetsförmedlingen

[4] Källa: Konjunkturinstitutet via Ekonomifakta: https://www.ekonomifakta.se/sakomraden/makroekonomi/bnptillvaxt/hog-eller-lagkonjunktur_1209899.html

[5] Kommuners sårbarhet vid företagsnedläggningar, Tillväxtverket, 2022.

[6] Socioekonomisk analys i Norra Mellansverige 2024

[7] Källa: Regionfakta Värmland (2024) ”Disponibel inkomst per invånare”. Disponibel inkomst visar hur mycket hushållen kan använda för privat konsumtion, till exempel boende, livsmedel, kläder och transporter. För att beräkna disponibel inkomst dras skatten bort från inkomsten och olika typer av bidrag läggs till (barnbidrag, ekonomiskt bistånd, bostadsbidrag, etcetera).

[8] Källa: Sverige-Norge: Gränslösa visioner, sida 89–91, Region Värmland (2023).

[9] Värmlands kompetensförsörjning i siffror: en interaktiv Power BI rapport

[10] Källa: Regionfakta Värmland (2024) ”Arbetsställen efter antal anställda”.

[11] Källa: SCB, Utrikes handel med varor (UHV). För mer detaljerad statistik om den värmländska varuexporten se Power BI rapporten Värmlands näringslivs och export och import av varor.

[12] Antal invånare 15-74 år som varit öppet arbetslösa eller i program med aktivitetsstöd i minst sex månader, dividerat med totalt antal invånare 15-74 år som är öppet arbetslösa eller i program med aktivitetsstöd. Avser årsmedelvärde.

[13] Källa: Läkartidningen: ”Högsta antalet varsel på 15 år i landets regioner och kommuner”, 2024

[14] Statistiken baseras på uppgifter om registrerad folkbokföringsort och arbetsställeort vilket inkluderar distansarbete.

[15] Antalet unika branscher som finns i det geografiska området dividerat med det totala antalet branscher enligt Standarden för svensk näringsgrensindelning (SNI 2007) på 5-siffernivå. För att en bransch ska räknas behöver det finnas minst ett arbetsställe med SNI-koden i området. För att ett arbetsställe ska finnas i en kommun krävs att minst en person är klassificerad som sysselsatt på arbetsstället med den SNI-koden. Fram till och med 2021 beställdes uppgifterna från SCB:s Registerbaserad arbetsmarknadsstatistik (RAMS), från 2022 och framåt beställs uppgifterna från SCB:s Befolkningens arbetsmarknadsstatus (BAS). Viss skillnad i definition mellan dessa två kan påverka tidsserien i övergången.

[16] Mellersta Sveriges företag i förändring, 2025. Handelskammaren Värmland och Mellansvenska Handelskammaren

[17] Statistisk sentralbyrå, NO: https://www.ssb.no/statbank/table/14223/